The Long Road of Fr. Domenico from Cese to Turin







Apostle of the Holy Face of Manoppello

“This face is that of Jesus, and it is a great miracle, always love him.”
–Servant of God, Padre Domenico da Cese
The annual celebration of the life of the Servant of God, Padre Domenico da Cese will be held at the Basilica Shrine of “Il Volto Santo” on September 20th, in  Manoppello, Italy.
The byssus Veil of Manoppello, which is thought to be one of the burial cloths of Jesus, photo: Paul Badde/EWTN
He was born on March 27, 1905, and was baptized Emidio Petracca, named for St. Emidio (c.279-309 AD), the saint who is invoked for protection in earthquakes. As a nine year old boy in 1915, young Emidio predicted the devastating Avenzzano earthquake in Italy. A 6.7 earthquake hit that region the next morning, killing more than 30,000 people, including two of his sisters and burying him and his father in the rubble of their church.  A man he didn’t know pulled him from the rubble to safety, whose face he later recognized on his first visit as a friar to the Shrine of the Holy Face in Manoppello. When Padre Domenico knelt before the “Il Volto Santo” or Face of Jesus, the miraculous veil, he exclaimed, “This is the man who saved me from the rubble!”
A short time after Padre Domenico arrived in Manoppello the people were saying, “We have received a Saint!” 
St. Pio called the Holy Face Veil of Manoppello “The greatest relic of the Church.”
Like his friend and fellow Capuchin, St. Padre Pio, the humble Padre Domenico was also a mystic and stigmatist who had extraordinary gifts of the Holy Spirit; such as the gift of “reading souls” and bi-location. Penitents who traveled from Manoppello to go to confession with Padre Pio were admonished by him for traveling such a distance when they already had a holy priest in Manoppello.  He told them, ” Why did you come all the way here, so far? You’ve got a priest there, my spiritual son, he’s like me!” St. Padre Pio’s last documented case of bi-location, just before he died, was before the relic of the Holy Face of Jesus at the shrine of “Il Volto Santo” in Manoppello, where Padre Domenico was the rector.  Padre Pio had told his fellow Capuchins that the Holy Face of Manoppello was the greatest relic of the Church.
In September of 1968, as Padre Pio lay dying in San Giovanni Rotundo (which is about 200 km south of Manoppello in Italy), his friend Padre Domenico da Cese had just unlocked the doors of the shrine of the Holy Face one morning, and was astounded to find Padre Pio in prayer, in the choir behind the altar before the sacred image of the Face of Jesus.  St. Padre Pio spoke then to Padre Domenico saying, “I do not trust myself any more.  I am coming to an end.  Pray for me.  Good-bye until we meet in Paradise.”  Twenty-four hours later St. Padre Pio died in his cell in San Giovanni on September 23, 1968.  Testimony was later given by witnesses that Padre Domenico da Cese was seen at Padre Pio’s funeral (another case of bi-location). A film was even taken (here) which shows Padre Domenico walking slowly in Padre Pio’s funeral procession, even though Padre Domenico had never left the shrine in Manoppello.
Padre Domenico shared with everyone his ardent love and devotion for the Holy Face of Manoppello, also known as “Il Volto Santo” — a miraculous veil which transmits supernatural beauty, and at the same time indescribable suffering. It is the Face of Mercy, Love and Peace. He would tell pilgrims, “This face is that of Jesus, and it is a great miracle, always love him.” Padre Domenico had done much research on the sheer byssus veil, the image of which is not made with any paint or pigment, and compared the iridescent quality of the colors to the wings of butterflies which also reflect iridescent color naturally.  He also made studies of the Face on the Shroud of Turin, and its similarities to the Holy Face of Manoppello.  He believed with all his heart that it was the face of the same man, and he was convinced that, like the Shroud of Turin, the Veil of Manoppello was one of the many burial cloths in Jesus’s tomb–the holy sudarium which covered the Face of Jesus in death–and also miraculously bears witness to His Resurrection.
On September 13 of 1978 while visiting Turin to venerate the Holy Face on the Shroud during a rare exposition, Padre Domenico, who was a giant of a man, was hit by the smallest car, a Fiat, as he was stepping out into a street. After suffering for several days in a hospital, and forgiving the man who had hit him, he died on September 17th, offering his life for the Holy Face on the Veil–the Face of the man who saved him as a child.
The penetrating and gentle gaze of the Holy Face of Manoppello, Italy Photo: Paul Badde/EWTN
The Holy Face of Manoppello- photo: Paul Badde/EWTN

Prayer for the intercession of Servant of God Padre Domenico da Cese
Oh God, you gave Padre Domenico the capacity of recognizing in the poor and the suffering the very Holy Face of your beloved Son, whose devotion he promoted with such zeal, through his intercession obtain for me the humility of heart, and simplicity of the little ones to whom you have revealed the secrets of the Kingdom, and in my hour of trial give me the strength to overcome the seductions of evil in order to put Satan to flight, and to merit, at the end of my earthly pilgrimage, to be able to contemplate the Holy Face of Jesus in the glory of paradise.
Though unworthy as I am of your Divine favors, I ask that you might grant, through the intercession of your faithful servant Padre Domenico, the grace I humbly ask of you…   
 Amen. 
+++
To learn more about his incredible life and passionate love for the Holy Face you can watch this wonderful video of his life: The Long Road Fr. Domenico, from Cese to Turin (click here)
Sr. Petra-Maria Steiner has also written his biography, now in English,  Servant of God, Padre Domenico Da Cese, O.F.M. Capuchin, An Illustrated Biography   
Prayer to the Holy Face for the liberation from the coronavirus
Lord Jesus, Savior of the world, hope that will never disappoint us, have mercy on us and deliver us from all evil! Please overcome the scourge of this virus which is spreading, heal the sick, preserve the healthy, support those who work for the health of all. Show us your face of mercy and save us in your great love. We ask you through the intercession of Mary, Your Mother and ours, who faithfully accompanies us. You who live and reign forever and ever. Amen.
+ Bruno Forte
Archbishop of Chieti – Vasto (Italy)
1 COMMENT
  1. Your comment is awaiting moderation.
    Amen sister
    ja bi volila da moja svedska bi bila 5 miljuna vjernika ali nismo a smo blize . Läsningsgudstjänst
    Den 20 september 2020, söndag
    25 söndagen ‘under året’
    (eller – I morgon
    Gud, kom till min räddning.
    Herre, skynda till min hjälp.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)
    Hymn
    Under natten eller tidigt om morgonen:
    Låt oss i nattens mörka tid
    i lydnad för profetens ord
    besjunga Fadern och hans Son
    och Anden, Herren, Hjälparen.
    Ty detta är den fasans stund
    då Herren sänder ängeln ut
    att krossa mörkrets härskarmakt,
    allt förstfött i Egyptens land.
    Men för det folk som Gud har valt
    är frälsningstimman inne strax,
    ty Herrens ängel skonar dem
    som tecknats med förbundets blod.
    Egypten höjer klagorop,
    begraver döda i sin jord,
    men Israel kan fira glatt
    befrielsen i Lammets blod.
    Det sanna Israel är vi,
    vår glädje du, vårt Påskalamm,
    o Kristus, du som övervann
    det ondas välde i din död.
    Bered oss, Konung, Segrare,
    för rikets stora härlighet,
    där vi till sist vid Lammets tron
    skall sjunga evig glädjesång. Amen.
    Under dagen:
    Helige Fader, kom och var oss nära,
    låt oss förnimma kraften av din lära.
    Du som kan giva mer än vi begära,
    hör oss, o Fader.
    Jesus, var när oss, du som dog för alla.
    Giv oss din frälsning, hör vi dig åkalla.
    Led oss och bär oss, att vi ej må falla.
    Du är vår starkhet.
    Helige Ande, som i sanning leder,
    himmelska duva, sänk i dag dig neder,
    helga, välsigna varje själ som beder.
    Amen, ja amen.
    Ant. 1 Ditt kors, o Herre, är livets träd.
    Psalm 1
    De två vägarna
    Saliga de som satt sitt hopp till korset och stigit ner i vattnet (Barnabasbrevet 11:8)
    Salig är den som inte följer de gudlösas råd
    och inte går syndares väg *
    eller sitter där hädare sitter
    utan har sin lust i Herrens lag *
    och tänker på hans lag både dag och natt.
    Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, *
    vilket bär frukt i sin tid
    och vars löv inte vissnar: *
    allt vad han gör, det lyckas väl.
    Inte så de gudlösa: *
    de är som agnar som vinden för bort.
    Därför skall de gudlösa inte bestå i domen *
    och inte syndarna i de rättfärdigas församling.
    Ty Herren känner de rättfärdigas väg, *
    men de gudlösas väg leder till fördärvet.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
    Ant. 1 Ditt kors, o Herre, är livets träd.
    Ant. 2 Jag har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.
    Psalm 2
    Messias, konung och segrare
    De har sannerligen gaddat sig samman mot din tjänare Jesus, som du har smort (jfr Apg 4:27)
    Varför larmar hedningarna, *
    varför smider folken fåfänga planer?
    Jordens kungar gör sig redo, +
    furstarna gaddar sig samman *
    mot Herren och hans smorde:
    “Låt oss slita sönder deras bojor *
    och kasta av oss deras band.”
    Han som bor i himmelen ler åt dem, *
    Herren ser på dem med förakt.
    Han talar till dem i sin vrede *
    och förskräcker dem i sin förgrymmelse:
    “Jag själv har insatt min konung *
    på Sion, mitt heliga berg.”
    Jag vill kungöra hans beslut:
    Herren sade till mig: “Du är min son, *
    jag har fött dig i dag.
    Begär av mig, så skall jag ge dig folken till arvedel *
    och jordens ändar till egendom.
    Du skall slå dem med järnspira, *
    som lerkärl skall du krossa dem.”
    Så kom nu till förstånd, ni konungar, *
    låt varna er, ni domare på jorden.
    Tjäna Herren med fruktan, *
    och kyss hans fötter med bävan,
    så att han inte vredgas och ni går under, +
    ty hans vrede kan lätt bli upptänd. *
    Saliga alla de som förtröstar på honom.
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
    Ant. 2 Jag har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.
    Ant. 3 Du är min ära, du lyfter mitt huvud, Herre min Gud.
    Psalm 3
    Herren är min sköld
    Han lade sig ner, han sov och han stod upp, ty Herren beskyddade honom (Irenaeus)
    Herre, se så många mina ovänner är!
    Mänga reser sig upp mot mig, *
    många säger:
    “Det finns ingen räddning för honom hos Gud.”
    Men du, Herre, är en sköld för mig, *
    du är min ära, den som lyfter mitt huvud.
    Jag höjde min röst och ropade till Herren, *
    och han svarade mig från sitt heliga berg.
    Jag lade mig ner och somnade in, *
    jag har åter vaknat upp, ty Herren beskyddar mig.
    Jag fruktar inte för skaror av många tusen, *
    som lägrar sig mot mig runt omkring.
    Herre, stå tipp, *
    hjälp mig, min Gud.
    Du slår mina fiender på kinden, *
    du krossar de gudlösas tänder.
    Hos Herren finns räddningen. *
    Låt din välsignelse komma över ditt folk!
    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
    Ant. 3 Du är min ära, du lyfter mitt huvud, Herre min Gud.
    Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom.
    Lär och vägled varandra med all vishet.
    Första läsningen
    Hes 24:15-27
    Profetens hustrus död
    Herrens ord kom till mig. Han sade: Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag ta ifrån dig den som är dina ögons lust, men du må inte hålla dödsklagan eller gråta el-ler fälla tårar. Tyst må du jämra dig, men du skall inte hålla sorgefest som efter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg, och ät inte det särskilda bröd som eljest är brukligt.
    Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog min hustru, och följande morgon gjorde jag som mig var befallt. Då sade folket till mig: “Vill du inte tala om för oss vad det betyder att du gör så?”
    Jag svarade dem: Herrens ord kom till mig. Han sade: Säg till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Se, jag vill vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har måst överge, skall falla för svärd. Då skall ni komma att göra som jag har gjort: Ni skall inte dölja skägget och inte äta det sedvanliga brödet. Och ni skall behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni skall inte hålla dödsklagan eller gråta, utan skall sitta där försmäktande genom era missgärningar och sucka med varandra. Hesekiel skall vara ett tecken för er. Alldeles så som han gör skall ni komma att göra. När detta händer, skall ni erfara att jag är Herren, Herren.
    Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tar ifrån dem deras skydd, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. Och då när flyktingen är där, skall din mun öppnas, och du skall tala och inte mer vara stum. Och du skall vara ett tecken för dem, och de skall förstå att jag är Herren.
    Responsorium Hes 24:24; Joel 2:13
    Hesekiel skall vara ett tecken för er. Så som han gör skall ni komma att göra.
    + När detta händer, skall ni erfara att jag är Herren.
    Riv sönder er hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren, er Gud.
    + När detta händer, skall ni erfara att jag är Herren.
    Andra läsningen
    Ur Romano Guardinis bok Der Herr.
    Herde och hjord
    Bilden är välkänd för oss, men den talar inte omedelbart till oss. Vi måste tillstå, att vi till och med känner förlägenhet när de troende liknas vid en fårhjord. Vi är mestadels stads-bor och främmande för lantlivet, och även de som bor på landet har väl oftast ingen känsla för vad hjorden betydde för ett herdefolks medvetande. Men när Jesus talade, lyssnade till honom människor i vilkas minne folkets forntid ännu var levande. Abraham, som Gud hade kallat och fört in i det nya landet, var herde och levde bland sina hjordar. Han var en furstlig herde, vars hjordar var så stora, att inte ens hela landet rymde hans och hans broder Lots hjordar, varför den ene måste gå åt vänster och den andre åt höger. En herde var Isak, åt vilken faderns äldste hustjänare hämtade bruden från vattenkällan. En herde Jakob, som tjänade sju år och därefter än en gång sju år för Rakel, drog hem med sina välsignade hjordars rikedom, och brottades på vägen med Guds ängel. När Jakobs söner vid tiden för hungersnöden flyttade till Egypten, presenterade Josef sina bröder inför farao som fåraherdar, och betesmarken Gosen tilldelades dem som hemvist. Som vandrande herdefolk drog deras efterkommande tillbaka genom öknen, och även såsom bofasta blev för dem herden som lever med sin hjord en urbild för mänskliga tillvaron. Utifrån detta har vi att förstå liknelsen: utifrån människan som lever helt och fullt tillsammans med djuren. Hon känner hur det står till med dem. Hon ser varje egenhet och varje skavank. De å sin sida förnimmer herden som den skyddande och ledande medlemmen i hjorden. De svarar på hans röst och hans rörelse.
    Responsorium
    Han förde ut sitt folk som en fårflock.
    + Han förde dem till sitt heliga land.
    Han ledde dem tryggt, de var utan fruktan.
    + Han förde dem till sitt heliga land.
    Te Deum
    O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
    Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
    Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
    Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
    ‘Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
    Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.’
    Dig prisar apostlarnas saliga kör.
    Dig lovar profeternas prisvärda skara.
    Dig ärar martyrernas vitklädda här.
    Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
    dig, Fader allsmäktig,
    din högtlovade, sanne, enfödde Son
    och Tröstaren, den helige Ande.
    Du Kriste, ärans konung,
    Faderns Son är du i evighet.
    Till människans förlossning tog du mandom
    och försmådde icke jungfruns sköte.
    Du övervann dödens udd
    och upplät himmelriket för de trogna.
    Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
    Därifrån igenkommande
    till att döma levande och döda.
    Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
    som du återlöst med ditt dyra blod
    och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
    Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
    och var deras herde och bär dem till evig tid.
    Vi prisar dig alla dagar
    och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
    [Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
    Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
    Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
    såsom vi hoppas på dig.
    På dig hoppas jag, o Herre,
    jag skall icke komma på skam till evig tid.]
    Slutbön
    Helige Gud, du som sammanfattat din lag i kärleken till dig och vår nästa, låt oss på denna väg nå fram till det eviga livet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.
    Start Omi Breviar Liturgi
    Texter från: “Kyrkans dagliga bön” – Stockholm Katolska Stift – Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
    Läsningar från “Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön” – Stockholm Katolska Stift – Liturgiska Nämnden 1996.
    Förord till “Kyrkans dagliga Bön” av bp Hubertus Brandenburg
    Sveti Andrija Kim Taegon
    Današnji sveti zaštitnik Andrija Kim Taegon, mučenik, prvi je korejski svećenik, a ujedno i prvi svećenik koji je u Koreji umro za vjeru. Rođen je 21. kolovoza 1821. u plemićkoj obitelji („yangban“), kao sin roditelja obraćenika. Njegov otac Ignatius Kim, također je umro mučenički, 1835. Andrija je kršten u petnaestoj godini, a u želji da postane svećenik putovao je 1300 milja do najbližeg katoličkog sjemeništa u portugalskoj koloniji Macao. Za svećenika ga je zaredio 1845. u Shanghaiu francuski biskup Jean-Joseph Ferréol. Vratio se u Koreju kako bi djelovao među svojim narodom. Za vrijeme vladavine dinastije Joseon došlo je do strašnih progona kršćana, a nekoliko tisuća je umoreno, među njima i Kim Taegon.
    Mučen je i glava mu je odrubljena 16. rujna 1846. na rijeci Han, nedaleko korejske prijestolnice Seoula. Blaženim ga je 1925. proglasio papa Pio XI, a papa Ivan Pavao II. proglasio ga je svetim 6. svibnja 1984, s još 103 korejska mučenika, za vrijeme svojeg pastirskog pohoda Koreji. Tom prigodom papa je kazao: „Korejska Crkva jedinstvena je jer su je u potpunosti osnovali laici. Ova nova Crkva, tako mlada, ali ipak tako snažna u vjeri, izdržala je valove i valove progona. Zato, za manje od jednog stoljeća, može se pohvaliti s 10 tisuća mučenika. Smrt tih mučenika postala je kvasac Crkve i potakla današnji procvat Crkve u Koreji. Dan danas njihov besmrtni duh podržava kršćane Crkve u „sjevernoj tišini“ ove nesretne i podijeljene zemlje.“ U Koreji danas živi gotovo 5 milijuna katolika. Sveti Andrija Kim Taegon zaštitnik je korejskih svećenika. Pomolimo se za tako daleku, a tako blisku korejsku Crkvu, svetu i mučeničku!
samo lucija

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

KRUNICA SV MIHAELA

Explaining the Faith - St. Faustina: Her Life and Spirituality