KRUNICA SV MIHAELA

Verita' sull'inferno
5 tim ·



LE SETTE MALEDIZIONI
Le lunghe e dettagliate maledizioni per coloro che violano la Legge del Signore
29 Luglio 2022 Antico Testamento Dio Israele Maledizioni
di Padre Giuseppe Tagliareni*
La condizione umana fuori dell’Eden è segnata da una parte dalle maledizioni che rendono amara la vita e dall’altra parte dagli interventi divini per la salvezza, incentrati nell’invio del Redentore, che apre i cuori alla dolce speranza del ritorno alla comunione con il Creatore e Padre, fonte della vita e della felicità. La Bibbia manifesta che è a causa dei peccati degli uomini che “la maledizione divora la terra” (Is 24,6). Fa impressione a leggere le lunghe e dettagliate maledizioni del Deuteronomio (cfr. Deut 28,15-46) per coloro che violano la Legge del Signore e calpestano la Sua santa Alleanza. Ma esse sono cominciate molto prima di Mosè: subito dopo il peccato delle origini (cfr. Gen 3); Mosè le esplicitò e parlò pure delle Benedizioni promesse a chi si mantiene fedele alla Legge.
Secondo le Scritture si possono enumerare almeno sette maledizioni: cinque generali, di tutto il genere umano e due individuali, cioè di determinate persone. Passiamole in rassegna:
a) Sulla generazione e la nascita: “moltiplicherò i tuoi dolori e le tue gravidanze; nel dolore partorirai i figli” (Gen 3,16). Il parto e la nascita sono sempre dolorosi per tutti. Si è generati nel peccato e nel dolore, senza scampo per alcuno, eccetto Gesù e Maria Vergine.
b) Sulla coppia e sul matrimonio: “verso tuo marito sarà il tuo istinto, ma egli ti dominerà” (Gen 3,16). L’armonia originaria della coppia è sparita, cedendo all’impero della logica mortifera della seduzione femminile e della prevaricazione e violenza maschile.
c) Sul lavoro: “col sudore della fronte ti guadagnerai il pane” (Gen 3,19): molta fatica e magro guadagno. Il lavoro è per tutti penoso e faticoso, anche quello intellettuale, creativo e artistico; e senza lavoro non c’è pane ma miseria.
d) Sull’ambiente: “maledetta la terra per causa tua: triboli e spine ti produrrà” (Gen 3,17). È facile costatare come l’ambiente è ostile all’uomo e pieno di pericoli. Solo a fatica lo si può rendere accogliente e fecondo.
e) Sulla stessa vita: “polvere tu sei e polvere ritornerai” (Gen 3, 19). La morte è il destino finale di ogni vivente e la più radicale negazione della sua vita, della sua sufficienza, del suo desiderio di felicità. Abbandonare Dio significa perdere la vita e la speranza.
A queste maledizioni generali e universali che affliggono la condizione umana di tutti, si aggiungono due altre maledizioni personali, individuali, ben più terribili e finali: quella del fallimento esistenziale e la maledizione eterna.
Vediamole:
f) Il fallimento esistenziale di chi costruisce la sua casa sulla sabbia e non sulla roccia della Parola di Dio. “Chi non raccoglie con Me disperde” (Mt 12,30); “Qual vantaggio infatti avrà l’uomo se guadagnerà il mondo intero, e poi perderà la propria anima?” (Mt 16,26). Senza Cristo si va al fallimento. Nessuno è giusto davanti a Dio; solo chi si unisce a Lui potrà ricevere la sua giustificazione: “Chi ama la sua vita la perde; chi odia la sua vita in questo mondo la conserverà per la vita eterna” (Gv 12,25).
g) La maledizione eterna: “Andate via da Me, maledetti, nel fuoco eterno” (Mt 25,41). È la sorte finale di tutti gli “operatori di iniquità” (Mt 7,23): ladri, fattucchieri, idolatri, mentitori, i vili e gl’increduli, gli abietti e gli omicidi, gl’immorali (cfr. Ap 21,8). È la sorte di Satana e di chi s’indurisce nel peccato contro lo Spirito d’amore, dopo aver rigettato la divina Misericordia.
Chi ci libererà da questa malasorte e da queste maledizioni? Solo uno può: il Redentore promesso, Dio con noi, Gesù Dio salvatore, l’Agnello che toglie i peccati del mondo e che con la sua morte di croce sul Calvario ha soddisfatto pienamente la divina Giustizia ed aperto la fonte della Grazia, della Misericordia, del perdono, della nuova vita e della risurrezione dell’uomo. L’evento stupendo della Redenzione è ben profetizzato nella prima Pasqua ebraica. Il popolo d’Israele fu preservato dallo sterminio e liberato dalla schiavitù al faraone d’Egitto, grazie al patto d’alleanza con Dio siglato dal sangue dell’agnello. “Io vedrò il sangue e passerò oltre. Non vi sarà per voi flagello di sterminio” (Es 12,13).
Come ben sappiamo, non è col sangue di agnelli o di vitelli che si può togliere il peccato e la morte, ma con Sangue del divino Redentore. È Lui “l’Agnello di Dio, colui che toglie il peccato del mondo” (Gv 1,29). Il calice del suo Sangue è la nuova ed eterna Alleanza. Questa è la realtà più grande e bella della storia umana, la più lieta notizia da dare a tutto il mondo: Gesù, Dio che salva, ha tolto tutte le maledizioni perché ha vinto il peccato e la morte. Egli ci dà la vita nuova della risurrezione e ci apre il Cielo per l’abbraccio col Padre creatore, autore della vita e della felicità. Chi non va da Gesù, come farà a togliersi di dosso tutte queste maledizioni? Sia benedetta la Vergine Maria Madre di Gesù, che ci vuole riportare tutti a Lui ed ottenerci il perdono e le sue Benedizioni!
Gesù è il “Benedetto” (cfr. Mt 21,9), Colui nel quale il Padre dei Cieli ha posto il suo compiacimento (cfr. Mt 3,17). Se uno non l’accoglie, la maledizione incombe su di lui: “Infatti colui che Dio ha mandato proferisce le parole di Dio e dà lo Spirito senza misura. Il Padre ama il Figlio e gli ha dato in mano ogni cosa. Chi crede nel Figlio ha la vita eterna; chi non obbedisce al Figlio non vedrà la vita, ma l’ira di Dio incombe su di lui» (Gv 3,34-36). A chi lo accoglie e prende a praticare la sua parola, Gesù promette la vita eterna e molte Benedizioni già nella vita presente, pur tra le immancabili tribolazioni e persecuzioni.
Ricordiamone alcune: – la Beatitudine della povertà di spirito a chi sa staccarsi dal desiderio di beni terreni; – la Beatitudine della divina consolazione agli afflitti che accettano il dolore per amore; – la Beatitudine del possesso della “Terra e Cieli nuovi” a chi è come lui mite e umile di cuore; – la Beatitudine del favorevole giudizio divino a chi ama la verità e soffre per la giustizia; – la Beatitudine del pieno perdono delle colpe a chi usa misericordia al suo prossimo; – la Beatitudine di vedere già ora Dio a chi mantiene puro il cuore e l’occhio da ogni malizia; – la Beatitudine di somigliare a Dio operando per dare pace agli uomini di buona volontà; – la Beatitudine di godere della presenza dello Spirito se perseguitati a causa di Cristo o della giustizia. Il Regno dei Cieli attende tutti costoro e fa già sentire su di loro la sua benedizione.
Chi invece non accetta Cristo va incontro al giudizio di condanna e già ora vive male: la gran parte degli uomini si lanciano famelici sui beni della terra per accaparrarsi ricchezze e benefici che dovranno pur lasciare ad altri e dai quali non ricaveranno gioia vera ma affanni in quantità; altri si lanciano sul piacere facile e sull’evasione (gola, sesso, gioco, spettacoli, etc.), ma presto sentono l’amarume della feccia in fondo al calice e la disperazione; altri tentano la via della magia e del culto a Satana: si fanno direttamente partecipi della sua maledizione; altri cercano di affrancarsi con i progressi della scienza e della tecnica, restando delusi e confusi; altri l’ebbrezza della musica, dell’arte, dell’alcol, della droga: il fallimento ripetuto è la loro eredità; altri sognano il distacco dalla materia, il nirvana, la reincarnazione: si arrampicano sugli specchi, perché solo Gesù è “la Via, la Verità e la Vita” (Gv 14,6).
Fonte InFormazione Cattolica


DE SJU KURERNA
De långa och detaljerade förbannelserna för dem som bryter mot Herrens lag
29 juli 2022 Gamla testamentet Gud Israel förbannar
av fader Joseph Tagliareni*
Det mänskliga tillståndet utanför Eden präglas av förbannelserna som gör livet bittert och å andra sidan av frälsningens gudomliga ingripanden, centrerat i Frälsarens sändning, som öppnar hjärtan för det söta hoppet om återgången till nattvarden wi th Skaparen och Fadern, källa av livet och av lycka. Bibeln avslöjar att det är på grund av människors synder som "förbannelsen sluker jorden" (Är 24,6). Det är imponerande att läsa Mosebokens långa och detaljerade förbannelser (cfr. Deut 28,15-46) för dem som bryter mot Herrens lag och trampar på hans heliga förbund. Men dessa började långt före Mose: direkt efter ursprungets synd (jfr. Gen 3); Mose gjorde det klart och talade även om de välsignelser som utlovats till dem som håller lagen.
Enligt Skrifterna kan man lista minst sju förbannelser: fem generaler, från hela mänskligheten och två individer, det vill säga av vissa personer. Låt oss recensera dem:
a) Om generation och födelse: "Jag kommer att multiplicera dina smärtor och dina graviditeter; i smärta kommer du att föda barn" (Gen 3,16). Förlossning och födelse är alltid smärtsamt för alla. Han föddes in i synd och smärta, utan någon ursäkt för någon, förutom Jesus och jungfru Maria.
b) Om paret och om äktenskapet: "mot din make kommer din instinkt att vara, men han kommer att dominera dig" (Gen 3,16). Parets ursprungliga harmoni försvann och gav efter för imperiet av dödlig logik av kvinnlig förförelse och manlig förfallning och våld.
c) På jobbet: "vid pannans svett kommer du att tjäna bröd" (Gen 3,19): mycket möda och liten inkomst. Arbete är smärtsamt och tröttsamt för alla, inklusive det intellektuella, kreativa och konstnärliga; och utan arbete finns inget bröd utan elände.
d) Om miljön: "förbannad är jorden på grund av dig: bedrövelser och törnar den kommer att producera dig" (Gen 3,17). Det är lätt att anta att miljön är fientlig mot människor och full av faror. Man kan bara knappt göra det välkomnande och givande.
e) Ungefär samma liv: "damm är du och damm ska du återkomma" (Gen 3, 19). Döden är det slutliga ödet för varje levande varelse och den mest radikala förnekandet av hans liv, hans tillräcklighet, hans önskan om lycka. Att överge Gud betyder att förlora sitt liv och sitt hopp.
Till dessa generella och universella förbannelser som drabbar allas mänskliga tillstånd tillkommer ytterligare två personliga, individuella förbannelser, långt mer fruktansvärda och slutliga: existentiella misslyckanden och den eviga förbannelsen.
Låt oss se dem:
f) Det existentiella misslyckandet hos den som bygger sitt hus på sanden och inte på Guds Ords sten. "Den som inte samlas med Mig skingrar" (Mt 12,30); "Vilken fördel kommer en människa i själva verket att vinna hela världen, och sedan förlora sin egen är det själ ? " (Mt 16,26). Utan Kristus är ni alla för misslyckande. Ingen är rättfärdig i Guds ögon; endast de som är förenade med Honom kommer att bli rättfärdigade: "Den som älskar sitt liv förlorar det; den som hatar sitt liv i denna värld kommer att bevara det för evigt liv" (Gv 12,25).
g) Den eviga förbannelsen: "Gå bort från mig, du förbannade, in i den eviga elden" (Mt 25,41). Det är det slutliga ödet för alla "olikhetens arbetare" (Mt 7.23): tjuvar, trollkarlar, avgudadyrkare, lögnare, de vidriga och otroende, de avskyvärda och mördare, de omoraliska (cfr. Runt 21.. Detta är Satans öde och de som härdar i synd mot kärlekens Ande, efter att ha avvisat gudomlig barmhärtighet.
Vem ska befria oss från denna olycka och förbannelser? Bara en kan: den utlovade Frälsaren, Gud med oss, Jesus Gud frälsare, Lammet som tar bort världens synder och som med sin död på korset på Kalvary fullt uppfyllde gudomlig Rättvisa och öppnade Nådens källa, barmhärtighetens förlåtelse dag nytt liv och uppståndelse av mannen. Den fantastiska händelsen med frälsning är väl profeterad i den första judiska påsken. Israels folk bevarades från utrotning och befriades från slaveri till farao av Egypten, tack vare förbundet med Gud förseglat av lammets blod. "Jag ska se blodet och gå förbi det. Det kommer inte att finnas någon plåga av utrotning för dig” (Exodus 12,13).
Som vi väl vet är det inte genom blod från lamm eller kalvar som synd och död kan tas bort, utan genom blodet från den gudomliga Frälsaren. Han är "Guds lamm, den som tar bort världens synd" (Gv 1,29). Hans blods glas är det nya och eviga förbundet. Detta är den största och vackraste verkligheten i mänsklighetens historia, de mest glädjande nyheterna att ge till hela världen: Jesus, Guden som räddar, tog bort alla förbannelser för att han vann över synd och död. Han ger oss uppståndelsens nya liv och öppnar Himlen för omfamningen med skaparen Fader, författare till liv och lycka. De som inte går till Jesus, hur ska de bli av med alla dessa förbannelser? Välsignad vare Jungfru Maria Jesu moder, som vill föra oss alla tillbaka till honom och få förlåtelse och välsignelser från oss!
Jesus är den "Välsignade" (cfr. Mt 21,9), i vilken himmelens fader har lagt sitt goda nöje (jfr. Mt. 3:17). Om man inte välkomnar det, faller förbannelsen över honom: "I själva verket talar den Gud har sänt Guds ord och ger Anden utan mått. Fadern älskar Sonen och har gett allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv; den som inte lyder Sonen kommer inte att se livet, utan Guds vrede faller på honom» (Gv 3,34-36). Till dem som välkomnar Honom och omsätter Hans ord i praktiken lovar Jesus evigt liv och många Välsignelser redan i det nuvarande livet, trots oundvikliga bedrövelser och förföljelser.
Låt oss komma ihåg några saker: - andens fattigdoms välsignad till dem som kan avskilja sig från jordiska varors önskan; - välsignad till den gudomliga tröst till de drabbade som accepterar smärta för kärlek; - saligheten i besittandet av "Jorden och Nya skyar” till dem som är som honom milda och ödmjuka från hjärtat; - välsignad gudomlig dom till dem som älskar sanningen och lider för rättvisa; - blomningen av skuldens fulla förlåtelse till dem som använder barmhärtighet mot sin nästa; - den Bliss av att se Gud redan nu till dem som håller rent hjärta och öga från all illvilja; - lyckan av att likna Gud arbetar för att ge fred åt människor med god vilja; - blomningen av att njuta av Andens närvaro om de förföljs på grund av Kristus eller rättfärdighet. Himmelriket väntar alla dyrt och skickar redan sina välsignelser över dem.
De som inte accepterar Kristus går till fördömelsens dom och lever redan dåligt: de flesta män springer hungriga på jordens gods för att få tag i rikedomar och förmåner som de kommer behöva lämna till andra och som de inte får de var verkliga j oy men lidande i mängd; andra hoppar på det lätta nöjet och fly (hals, sex, spel, show, etc. ), men snart känner de avskumets bitterhet längst ner i kalken och förtvivlan; andra prövar magins väg och tillbedjan av Satans: de blir direkt en del av hans förbannelse; andra försöker bryta sig fri med vetenskapens och tecens framsteg hnique, varande besvikna och förvirrade; andra är berusade av musik, konst, alkohol, droger: upprepat misslyckande är deras arv; andra drömmer om att avskilja sig från materia, nirvana, reinkarnation: de klättrar på speglar, för bara Jesus är "vägen, sanningen a nd livet" (Gv 14, 6).
Katolsk informationskälla

·
Dölj översättning ·
Betygsätt den här översättningen







1414


1 kommentar

10 delningar

Gilla




Kommentera


Dela


1 kommentar





Aktiv






Skriv en kommentar …














Suzana Monika

NADBISKUP FULTON J. SHEEN
Sedam pouka Fultona Sheena o bračnoj ljubavi koje biste trebali pročitati
Genijalne misli budućega sveca, američkog biskupa i glasovitog propovjednika Sluge Božjega Fultona J. Sheena!
Bitno.net
262
Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock
1. Za brak je potrebno troje
Foto: Shutterstock.com
“Osnovna pogreška čovječanstva je pretpostavka da su samo dvoje potrebni za ljubav: ti i ja; ili društvo i ja; ili čovječanstvo i ja. No, stvarno je potrebno troje: ja, drugi i Bog; to jest: ti i ja i Bog. A brak je poziv koji traži stavljanje Boga u svakom detalju ljubavi.”
2. O bračnoj vjernosti
Foto: Flickr.com/Patrick
“Kako je lijep sakrament ženidbe u Crkvi. Bračna vjernost je zaruka s budućnošću. Ljudska duša zna da ona ne može biti spašena ako nije vjerna bračnom drugu, čak i usred nevolja. Kada bi se Božja ljubav odrekla vjernosti Njegovoj Crkvi tada ljubav muža i žene ne bi nikada opstala jer ne bi poznavala vjernost. Bračna ljubav je objava svijetu jednog drugog braka, braka koji nam daje radost i sreću, a to je predivni savez Krista i Njegove Zaručnice, Crkve.”
3. O pravoj ljubavi
Foto: Shutterstock.com
“Ljubav je prije svega u volji, ne u emocijama ili žlijezdama. Volja je poput glasa; emocije su poput odjeka. Zadovoljstvo povezano s ljubavlju, iliti ono što danas nazivamo “seksom”, je ocaklina na torti; njegova svrha je naučiti nas voljeti tortu, ne ignorirati ju. Najveća zabluda parova je vjerovati da je intenzitet njihove seksualne privlačnosti jamstvo duljine njihove ljubavi. Zbog ovog nerazlikovanja između onog žljezdanog i duhovnog – ili između seksa što ga i životinje prakticiraju, i ljubavi koja nam je zajednička s Bogom – su brakovi puni prijevara. Ono što neki ljudi vole nije osoba, nego iskustvo zaljubljenosti. Prvo je nezamjenjivo; drugo nije. Čim žlijezde prestanu reagirati svojom iskonskom snagom, parovi koji su pomiješali emocionalizam i ljubav tvrde da više ne vole jedno drugoga. Ako je tomu tako, oni nikada nisu ni voljeli drugu osobu; oni su samo voljeli biti voljeni; što je najviši stupanj egoizma. Brak zasnovan samo na seksualnoj strasti traje onoliko dugo koliko traje životinjska strast. Za dvije godine životinjska strast prema drugome može umrijeti, a kad se to dogodi, zakon dolazi u pomoć opravdati razvod beznačajnim riječima poput “nekompatibilnost” ili “mentalno mučenje”. Životinje se nikad ne obraćaju sudovima, jer nemaju volju za ljubav; ali čovjek, budući da ima razum, osjeća potrebu opravdati svoje iracionalno ponašanje kad učini nešto krivo.”
4. Bračna sreća zahtijeva žrtvu
Foto: Shutterstock
“Jedna od najvećih grešaka koju ljudsko srce može napraviti je traženje užitka kao cilja života. Užitak je nusproizvod ispunjenja dužnosti; ono je djeveruša, ne mladenka. To je nešto što čeka na čovjeka kad čini ono što bi trebao. Ići kroz život sa željom uvijek se zabavljati nije dobra zabava. Čovjek se ne ženi da bi uživao ugodnosti tijela; čovjek uživa ugodnosti braka zato što do u detalje ispunja dužnosti braka. Dobar muž želi voljeti i imati sretan život; pokvareni muž želi biti voljen i zabavljati se. Dobar muž traži ženu koja će nadopunjavati njegovu nesavršenost i s kojom će se uzajamno obogaćivati. Zao muškarac želi poniziti ženu da bi sam uživao. Bračna sreća je u određenom smislu Božji predujam za bračne kušnje. Budući da su bračne kušnje mnoge, suđeno je da i njegova zadovoljstva budu mnoga. Najveće životne radosti kupuju se određenom žrtvom. Nitko nikada ne uživa u dobroj knjizi, dobroj glazbi ili dobroj umjetnosti bez određene količine proučavanja i napora. Niti itko može uživati u ljubavi bez određenog samozaborava. Nije da ljubav po svojoj prirodi zahtijeva žrtvu, jer nema patnje u božanskoj ljubavi. Ali kad god je ljubav nesavršena ili se tijelo poistovjećuje s dušom, mora biti patnje, jer to je cijena pročišćenja ljubavi. Čovjek ne može od jednog stupnja ljubavi do drugog doći bez određenog čišćenja.”
5. Božji plan ljubavi
Foto: www.stocksnap.io
“Svijet ovako shvaća ljubav: imati, posjedovati, prisvajati. Imati tu stvar, prisvojiti tu osobu radi ugodnosti, što će nam se pružiti. To nije ljubav. To je egoizam. To je grijeh. Ljubav nije želja za imanjem, za posjedovanjem, za prisvajanjem; ljubav je želja da budemo tuđi, da nas posjeduju. Ljubav je dati samog sebe u korist drugih. Ljubav, kako je svijet shvaća, može se prikazati krugom, koji je vječito ograničen egoizmom. Ljubav kako je shvaća naš Gospodin jest predstavljena s križem, s raširenim rukama do neizmjerenosti, da bi obuhvatio čitavi svijet.
6. Ljubav koja ne raste propada
Foto: Shutterstock
“Tko ljubi, uvijek kleči na koljenima. A ljubljeni mora uvijek biti uzdignut na pijedestal. Muškarac i žena moraju sebe smatrati nevrijednima jedno drugoga. Štoviše, i sam se Bog ponizio u svojoj ljubavi, da bi pridobio čovjeka, i, kao što je rekao, nije došao na svijet da drugi služe Njemu, nego On drugima. A čovjek opet sa svoje strane kod sv. pričesti pristupa svome stvoritelju, punom ljubavi, govoreći Mu: ‘Gospodine, nisam dostojan!’ Nikad se ne može previše ljubiti. Jer, ili se ljubi ludo, ili premalo. Ljubav koja ne raste i ne povećava se – propada. Prava je ljubav religiozni čin. Ako ja tebe ljubim onako kako Bog hoće, onda je to najuzvišeniji izraz ljubavi.”
7. Ne, ljubav nije slijepa
Foto: Shutterstock.com
“Da se mognemo ukloniti sebičnosti tijela, stvorio je Bog u svojoj mudrosti sakrament ženidbe. U braku biva sebičnost potisnuta jer tu stupaju dva individuuma u zajednički život u kome ni jedan od njih ne postoji više sam za sebe, nego za drugoga. U braku se uništava sebičnost i zbog toga što on traje, i po svom trajanju djeluje suprotno onim prolaznim zasljepljenjima koja se u času rađaju i nestaju. Također, odgoj djece zahtijeva toliko žrtava da za sebičnost jedva još preostaje mjesta. Brak liječi sebičnost tako da tijelo poziva na službu drugome. Drugi postaje važniji od vlastitog ‘ja’. Muž i žena mogu doduše živjeti jedno za drugo, ali otac i majka moraju umirati da bi mogli živjeti za svoju djecu. Moraju napustiti sve neuredne sebične veze, koje se protive cjelovitosti zajedničkog života. Gdje je blago njihovo, tamo je i njihova ljubav. Oni polažu svoje tijelo na žrtveni oltar da bi drugi živjeli, a to je početak ljubavi. Odbacimo krivu zasadu svijeta, koja bi nas htjela uvjeriti da je ljubav slijepa. Ona ne može biti slijepa, jer je naš Gospodin rekao da ona nije takva. ‘Blaženi čista srca, jer oni će Boga gledati.”
Izvor: Nadbiskup Fulton J. Sheen |Bitno.net