KRUNICA SV MIHAELA

Kraljevina Hrvatska

2 tim · Jeste li znali da povijesna hrvatska zastava na svom grbu ima katolički križ i zlatnu jabuku koja je simbol Kristove vladavine nad svijetom? Heraldika u Hrvata razvija se još od doba srednjeg vijeka, od 15. st. počinje biti prisutniji hrvatski šahirani grb koji sa Cetingradskim saborom dobiva svoju afirmaciju kao osnovni državni grb Hrvatskog Kraljevstva. Upravo u svojoj dugoj stoljetnoj povijesti nosio je specifičan oblik hrvatske heraldičke krune, koja od doba Jelačića nosi i dragulje u obliku hrvatskih boja crven - bijeli - plavi. Ono što je najzanimljivije jest da ta kruna ima na sebi katolički križ i zlatnu jabuku koja je simbol Kristove vladavine nad svijetom, taj element naziva se Globus cruciger a počiva na crkvenom nauku Krista kao Salvator Mundi (spasitelja svijeta). Povijesna zemaljska i pomorska hrvatska zastava korištena od 1848. najbolji je prikaz hrvatskog identiteta, povijesti i kulture. Korištena je službeno od 1848. - 1918. na brodovima hrvatskih brodarskih tvrtki kao i na tlu Hrvatske u vrijeme 19. i 20. stoljeća kada je oplovila sve svjetske oceane i mora. Simboli tog grba i zastave najbolje nam govore o tome da smo jedan povijestan, kršćanski i viteški narod










Öppna



15:28

Du har skickat





Udruga Ave Maria 1 tim · Prikaz iz videa o. Chada Rippergera: ISTINA O DUHOVNOM RATOVANJU Uz par uvodnih riječi o ocu Chadu Rippergeru, predajem vam dijelove njegovog videopredavanja Istina o duhovnom ratovanju (The Truth about the Spiritual Warfare), jednog od mnogobrojnih zanimljivih predavanja kojima prenosi svoje zanimljivo iskustvo iz službe egzorcizma. Budući da je transkript videa podulji, ovo je samo kraći prikaz. Zainteresiranim osobama rado ćemo besplatno poslati cijeli tekst. Otac Chad Ripperger, rođen 1964.g., svećenik je s dvije diplome Sveučilišta u San Francisku, iz teologije i filozofije, te dva magisterija), jednog iz filozofije s Centra za Tomističke Studije Sveučilišta St. Thomas u Houstonu, Texasu, a drugog iz teologije s Koledža i sjemeništa svetih apostola u Cromwellu, u Texasu. Ima i doktorat iz filozofije s Papinskog sveučilišta Svetog Križa. Nakon četiri godine rada u Sjemeništu, predavao je dogmatsku i moralnu teologiju i filozofiju šest godina na Sjemeništu Naše Gospe od Guadalupe u Dentonu, u Nebraski. Kao egzorcist je služio u biskupiji u Tulsi, u Oklahomi, od 2012. do 2016. nakon čega je premješten u Denversku nadbiskupiju u Coloradu. Govori o nekoliko razina duhovnog ratovanja u kojem mi sudjelujemo čak i onda kad toga nismo svjesni, pa i onda kad smo uvjereni da zlodusi ne postoje. Jedna od najjednostavnijih razina tog duhovnog ratovanja, iako uz vrlo mnogo raznolikosti, je obično napastovanje, gdje se zlodusi mogu uvesti u našu maštu, u slike koje su već u nama stvorene (zato o. Ripperger govori ljudima da nikad, ni pod kojim uvjetima, ni u kakvim okolnostima, baš nikad i nipošto ne pogledaju nikakvu pornografiju, jer pored činjenice da je na neki dio pornografije stavljena kletva koja se prenosi dalje na osobu koja ju gleda, kad jednom vidiš taj materijal, čak i ako tražiš od Boga milost zaborava, Bog dopušta da ga zlodusi smiju upotrijebiti u tvojoj mašti.). Od Boga moramo tražiti dar savjeta da bismo znali kad i kako postupiti. Đavolsko ratovanje ide na više razine. Na primjer, kad napadaju svece fizički, a to se ne odnosi na nas obične ljude. Na takav slučaj o. Ripperger nije naišao, ali poznati su nam slučajevi sv. Ivana Vianeya, padre Pia itd. „Sljedeća razina poslije toga je tlačenje (oppression), kad zlodusi napadaju ljude izvana, tj. kad napadaju vaše odnose, vaše financije, vašu imovinu, ponekad vaše zdravlje i stvari takve vrste. To je direktno tlačenje. No, postoji i određena razina duhovnog ratovanja kroz na pr. političare koji su pod đavolskim utjecajem. Mi, naime, živimo u političkom ozračju gdje je na jednoj strani dobro, a na drugoj strani zlo. Ne radi se o razlici u idejama koje bi političari lansirali, već oni jednostavno promiču zlo. To su onda stvari koje djeluju na nas, to je pravo trpljenje za dobrog katolika. Postoje političari, međunarodni političari koji su stvarno uključeni u sotonizam i vještičarenje i to se može vidjeti po stvarima koje rade. Moramo prepoznati kako to indirektno tlačenje pod kojim trpimo proizlazi iz zlih stvari koje čine drugi ljudi kako bi uključili zloduhe u kulturu, u društvo, u Crkvu. Kad imate biskupe i kardinale koji izlaze sa stavovima da je u redu da dvojica muškaraca ulaze u neku vrstu uzajamnog građanskog ugovora, to znači da se u Crkvi događa nešto što je u osnovi zlo. Zatim postoji đavolski utjecaj, đavolska opsesija (obsession), kad zlodusi psihološki napadnu osobu, kad joj zaposjednu maštu do takvog stupnja da osoba ne može razmišljati izvan straha, ili požude, ili bijesa ili takvih stvari. Kad čovjek ustraje u moralnom grijehu i ne želi surađivati s milosti, Bog dozvoli zloduhu da uđe u život čovjeka kao kaznu i da osobi pokaže: evo što si odabrao, to si želio, ovo je učinak tvoga grijeha. Pravi učinak svakog moralnog grijeha jest opsjednuće, ali to je vrlo rijetko. Pod Sotonom su, kaže o. Ripperger, petorica zloduha generala koji su hijerarhijski neposredno ispod Sotone, oni izvršavaju njegove planove. U nekim slučajevima to nazivaju „Stolom“. Prvi zloduh ispod Sotone je Baal čija je prva funkcija da podvede kulture pod nečistoću, primarno kroz blud. Kad jednom uđe blud, događa se da se izgubi shvaćanje da je bračni čin uređen prema stvaranju djece, te odatle proizlazi ideja da seks treba biti rekreacijski, da ga možeš koristiti kad god hoćeš užitak, i da je to u redu. Baal polaže temelj, vidjeli smo to u Americi kao „Pokret za slobodnu ljubav“. Sljedeće što on nastoji učiniti, kako čitamo kod sv. Pavla, jest da Bog prepušta muškarce i žene njihovoj požudi pa će muškarci početi spavati s muškarcima, žene sa ženama, što u osnovi znači da je njegov plan bluda uveden. (Usput rečeno, u novom Obredniku iz Litanija svih svetih uklonili su 'Od duha bludnosti izbavi nas' upravo u vrijeme kad je „Pokret za slobodnu ljubav“ zadobio poklonike). Dobivamo ono za što molimo. Ako za nešto ne moliš, to ne dobivaš.“ „Nakon toga događa se da se u kulturi pojavljuju sljedeća tri zloduha. Prvi je Asmodej. To je zloduh homoseksualnosti kod muškaraca. Zatim je zloduh Leviatan koji je zloduh među muškarcima, ali muške vrste. Zatim duh Lilit koji je oblik ženske homoseksualnosti. Kad jednom dođe blud, dolazi kontracepcija, pa kao vrhunac toga homoseksualnost, zatim pobačaj. Bafomet je peti, on je zloduh žrtvovanja djece. Pobačaj. U našoj kulturi ugasili su zakone o bludu te su nas predali u ruke Baalu, zatim odlukom Roe vs Wade (primjedba prevoditelja: koja je sada srećom u Americi opozvana) Bafometu. Zatim su dozvolili homoseksualne brakove. Predali su nas u njihove ruke i tu smo sad.“ (Primjedba AVE MARIA: zar ne prepoznajemo i u Hrvatskoj isti razvoj događaja? Nismo li čuli neki dan od Predsjednika vlade da je obitelj temelj hrvatskog društva, i da on/mi podržavamo sve oblike obiteljskog života – što god to trebalo značiti, a znači i homoseksualne 'brakove'). „Opsjednuće, koje je vrlo vrlo rijetko, negdje pola posto među ljudima koji se pojavljuju za pomoć kod egzorcista, postaje sve veći problem u kulturi. Mnoge osobe, naročito žene, u Holywoodu ili u glazbenoj industriji, otvoreno govore da imaju „inkubusa“, a to je zapravo zloduh s kojim imaju seks, što znači da su stvarno opsjednute.“ „Kad netko ima neispovjeđeni grijeh i zapravo je opsjednut, pa ode na ispovijed, ono što zloduhu daje legalno pravo na tog čovjeka (a zlodusi su legalisti!) je raskinuto. To znači ovo: svaki put kad počiniš grijeh, ili svaki put kad doneseš odluku, ti se ili vezuješ s Bogom po odluci za dobro, ili se vezuješ na zloduhe u zlu. Termin „razrješenje“ (lat. aboslutio, absolvo) doslovce znači razvezivanje, razvezujem. Razrješenje u ispovijedi lomi tu vezu s grijehom ili s učincima grijeha. Tako da svećenici koji ispovijedaju već rade male egzorcizme. Kad na pr. sjedite u ispovjedaonici i čekate da vam ljudi dođu na ispovijed, a oni ne dolaze, počni moliti molitvu vezivanja protiv bilo kakvih zloduha koji sprečavaju ljude da pristupe ispovijedi. Uspjet ćete u roku jedne minute. U roku jedne minute netko će pristupiti u ispovjedaonicu. 'Oče, nisam mislio danas ići na ispovijed, ali…' To vam govori da zlodusi mogu uvjeriti ljude i skrenuti ih u odnosu na njihov vlastiti duhovni razvitak. Zato ja kažem svećenicima da ako ispovijedaju, razrješuju ljude od te spone kojom su povezani s ovim zlodusima i to raskida ono čime zloduh drži osobu. Kao rezultat toga, zloduh će se osvetiti protiv tebe (svećenika). Ja shvaćam da je primiti batine dio procesa, moraš biti voljan kao egzorcist primiti batine. Zlodusi upravo to ne žele, da ovladate time, da pokažete spremnost, voljnost da trpite. Upotrijebit će svaki mogući oblik straha da od vas uklone tu spremnost, voljnost da trpite. Jer ako ste voljni trpjeti, ne postoji ništa u vašem duhovnom životu što ne biste mogli zadobiti. Ali ako niste voljni nadići taj strah od patnje, užas patnje kako su ga običavali zvati u ketekizmima, nikad nećete doseći vrhunce savršenstva. Dakle, vi svećenici ste u boksačkom ringu, znate da ćete primiti svoje batine, možete se jednostavno uspraviti i nositi se s tim. No svećenici moraju shvatiti da onog trenutka kad su zaređeni, na njihova je leđa stavljena meta i oni će primiti svoje batine. Pitate li se koliko ste voljni to činiti radi onih koji su vam povjereni? No Bog nam i tu daje prekide i odmore. Ne dam zlodusima da mi ukradu normalan život, što oni upravo nastoje učiniti. Zlodusi nam zavide na našim životima, na dobru koje možemo uživati. Zato nam to žele ukrasti. Sv. Petar je rekao: 'Bdijte i pazite jer đavao obilazi oko vas kao ričući lav tražeći koga da proždre.' Vi morate biti budni, bdjeti, ali to ne znači ići ih tražiti, već samo ako se nešto duhovno neuredno pojavi u vašoj obitelji, ako zlodusi provire svojom gadnom glavom, to je trenutak kad im odsječete glavu. Ne prije. Ne izlazite tražiti ih, jer ako ih tražite, oni će naći vas. To morate izbjegavati.“ „Vjerojatno najvišu razinu duhovnog ratovanja vodi osoba koja je opsjednuta, a koja je odlučila surađivati s Božjom voljom i borbom si probiti put kroz to. Među takvim sam ljudima vidio najsvetije ljude koje sam susreo jer je duhovna borba i ratovanje ovih ljudi na razini koju nitko od nas nikada nije doživio. Pa opet, Bog im daje sve potrebno i to bi nam trebalo dati pouzdanje, i nadu.“ „Sve vam ovo govorim ne zato da se zamislite 'OK, ja sam na ovoj razini…' Govorim vam zato da ako je Bog dopustio da u vaš život uđe zloduh, i dovede vas na tu razinu ratovanja, nemojte kukavički ustuknuti od zloduha; samo zatražite Krista 'učini me jakim/jakom, daj mi volju za trpljenjem, drži me u poniznosti, a onda mi pomozi da držim pravac i ne ispustim kormilo.' Ako zatražite te četiri stvari, vi ćete zadržati kormilo i postići onu krunu slave o kojoj govori sv. Pavao.“ Our recommendation: Esther Gitman: "When Courage Prevailed: The Rescue and Survival of Jews in the Independent State of Croatia 1941 - 1945", 2nd Edition, 2023 https://scribd.com/document/655273118/Esther-Gitman-When-Courage-Prevailed-2nd-Edition-2023-Open-Access This book examines and documents ways thousands of Jews were rescued in WW2 Croatia. scribd.com Esther Gitman - When Courage Prevailed - 2nd Edition - 2023 - Open-Access This book presents ways thousands of Jews were rescued and how they survived in a country in which the Ustaše, aiming for the independence of Croatia from https://komunistickizlocini.net/2023/05/31/na-mirogoju-u-tajnosti-bez-svecenika-pokopano-300-njemackih-vojnika/ EN ARTIKEL AV MARIAN CATHOLIC Skärseld Bild-83 När allt är underkastat honom, då kommer Sonen själv också att underkastas den som underkastade allt för honom, så att Gud kan vara allt i alla. Vad ska annars människor åstadkomma genom att låta döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår alls, varför låter de då döpa sig för dem? 1 Korintierbrevet 15, 28-29 När Paulus skriver att kyrkan döper "för" eller för de dödas räkning, använder han den grekiska prepositionen hyper (ὑπὲρ) som kan översättas till att betyda "för skull" eller "till förmån för" de döda i Kristus som väntar på återlösningen av sina kroppar på den yttersta dagen. Paulus förmanar inte den kristna gemenskapen i Korint för denna traditionella praxis, så han måste också ha trott att firandet av sakramentet - kanske de allmänna bönerna och botgöringsverken - hjälpte de troget avlidna själarna. Om dessa själar redan var i himlen skulle de inte behöva dra nytta av sina böner, och om de var i helvetet skulle de omöjligt kunna dra nytta av dem. Så var kan dessa bortgångna själar som kan dra nytta av firandet av dopet bland de levande vara? Det katolska svaret befinner sig i ett mellantillstånd mellan himmel och, nämligen skärselden. Och efter utställningen tar Tryphaena emot henne igen. Ty hennes dotter Falconilla hade dött och sade till henne i en dröm: Mor, du skall ha denna främling Thecla i mitt ställe, så att hon kan be angående mig och så att jag kan överföras till de rättfärdigas plats. Apostlagärningarna av Paulus och Thekla (160 e.Kr.) Bild-80 De prisade därför alla Herrens vägar, den rättfärdige domaren som för fram i ljuset det som är dolt. De vände sig till åkallan och bad att den syndiga gärningen skulle utplånas helt. Den ädle Judas varnade soldaterna för att hålla sig fria från synd, ty de hade med egna ögon sett vad som hade hänt på grund av synden hos dem som hade fallit. Han tog sedan upp en samling bland alla sina soldater, som uppgick till två tusen silverdrakmer, som han skickade till Jerusalem för att tillhandahålla ett försoningsoffer. När han gjorde detta handlade han på ett mycket utmärkt och ädelt sätt, eftersom han hade de dödas uppståndelse i sikte; För om han inte förväntade sig att de fallna skulle uppstå igen, skulle det ha varit meningslöst och dåraktigt att be för dem i döden. Men om han gjorde detta med tanke på den fantastiska belöning som väntar dem som hade gått för att vila i gudsfruktan, var det en helig och from tanke. Andra Mackabéboken 12, 41-45 Både korintierna och Judas utför en ritual genom att ta hänsyn till de trogna avlidnas uppståndelse. Författaren till GT-texten säger att det skulle ha varit "värdelöst och dåraktigt" av Judas Mackabaios att utföra offersyndoffret för de gudfruktiga döda om det inte fanns något hopp i uppståndelsen. Efter samma tankegång frågar Paulus: "Om de döda inte alls uppväcks, varför låter de då döpa sig för dem?" Aposteln hade förmodligen detta mackabéavsnitt i åtanke när han skrev sitt brev till korintierna. Han bekräftar att dop för de döda bara skulle vara överflödigt om det inte fanns någon uppståndelse på den yttersta dagen, trots Kristi eviga försoning för synden. Den timliga försoningen lämnas åt de trofasta att utföra. Dessutom bör vi notera att i Mackabéerna 12 kallas Gud för en domare. Sammanhanget för ovanstående avsnitt är Guds dom och syndens förlåtelse: den fullständiga utplåningen av syndiga gärningar och frihet från all timlig skuld av synd och dess återstående effekter genom att blidka den gudomliga rättvisan. "Utan dröjsmål, samma natt, visades detta för mig i en syn. Jag såg Dinokrates gå ut från en dyster plats, där det också fanns flera andra, och han var uttorkad och mycket törstig, med ett smutsigt ansikte och blek färg och såret i ansiktet som han hade när han dog. Denne Dinokrates hade varit min köttsliga broder, sju år gammal? Som dog olyckligt med sjukdom ... Men jag litade på att min bön skulle hjälpa hans lidande. och jag bad för honom varje dag tills vi gick över till lägrets fängelse, för vi skulle slåss i lägershowen . Då var Gets Caesars födelsedag, och jag bad för min bror dag och natt, stönande och gråtande att han skulle beviljas mig. Sedan, den dag då vi stannade i bojor, visades detta för mig. Jag såg att den plats som jag tidigare hade sett vara dyster nu var ljus; och Dinokrates, med en ren kropp väl klädd, hittade förfriskning. Och där det hade funnits ett sår, såg jag ett ärr; och den pool som jag tidigare hade sett, såg jag nu med sin marginal sänkt till och med till pojkens navel. Och en drog oavbrutet vatten från dammen, och på dess rand stod en bägare fylld med vatten. Dinokrates närmade sig och började dricka ur den, och bägaren misslyckades inte. Och när han var nöjd gick han bort från vattnet för att leka glatt, på barnens sätt, och jag vaknade. Då förstod jag att han var översatt från straffplatsen." Perpetuas och Felicitas lidande, 2:3-4 (202 e.Kr.) Bild-85 "Bli snabbt vän med din anklagare medan du går med honom till domstolen, så att inte din anklagare överlämnar dig till domaren och domaren till vakten , och du sätts i fängelse; sannerligen säger jag dig, du kommer aldrig att komma ut förrän du har betalat det sista öre. Matteus 5:25–26 Vår Herre undervisar oss om syndares särskilda dom i dödsögonblicket och syndens timliga konsekvens och straff: fängelse eller en plats för internering tills full upprättelse görs. Denna gäldenärs fängelse är en metafor för skärselden. Och med "anklagare" menar Jesus. Det grekiska ordet för anklagaren, eller mer bokstavligen "motståndare", är antidikos (ἀντίδικος), som också används av Petrus i hans första brev 5: 8-9: "Din motståndare (ἀντίδικος) djävulen stryker runt som ett rytande lejon och letar efter någon att sluka. Stå emot honom ståndaktig i tron.' springer runt för att förstöra våra själar med den extra beröringen att anklaga oss för synd inför Gud (Sak 3:1; Job 1:6-12). För att återställa rättvisans rättvisa mellan Gud och oss, på grund av de gånger vi har misslyckats med att motstå djävulen, måste vi personligen sona våra synder och göra timlig tillfredsställelse till Gud genom att acceptera och uthärda timligt straff för reningen av våra skamfilade själar. Vid vår speciella död går vi till domstol med vår anklagare, så vad Jesus menar med att säga att vi bör bli vänner med honom innan vi möter vår domare är att vi bör lösa alla poäng vi har med djävulen genom att motstå honom och avstå från alla hans tomma löften i detta liv så att han inte kan anklaga oss när vi står inför Gud. Bild-86 Vår tid i gäldenärens fängelse beror på alla ouppklarade poäng; Synder som har förlåtits genom vår omvändelse och genom ångerfulla handlingar, men som ändå kräver timlig tillfredsställelse från vår sida genom ytterligare botgöringshandlingar för att avlägsna syndens kvarvarande fläck på våra själar. Sannerligen, syndens skuld kan efterskänkas endast genom att behöva göra bot för den. Att göra botgöring, vars smärta och förlust uppväger de syndiga nöjen man är hjärtligt ledsen för, fullbordar den timliga återlösningsprocessen. Kristus led inte och dog så att vi inte längre skulle vara skyldiga Gud vad som är hans rättmätiga rätt för att ha kränkt hans suveräna värdighet (Matt 5:17; Job 42:6; Klag 2:14; Hes 18:21; Jer 31:19; Rom 2:4; Upp 2:5, etc.). Om det vore så, skulle det inte finnas något behov för oss att ens omvända oss, förutom att göra bot. Vår Herre och Frälsare gjorde slutligen evig försoning för synd för hela mänsklighetens räkning. Men vi kan inte skörda frukten av hans förtjänster om vi inte gör timlig försoning för våra egna personliga synder i förening med hans timliga och därmed eviga tillfredsställelse. Detta är från Jesus själv: "Nej, jag säger er: men om ni inte gör bot, skall ni alla också förgås" (Luk 13:3); "Bär därför frukt som är värd att bota" (Matt 3:8). Sann omvändelse för syndernas förlåtelse kräver frukt som är värdig vår ångerfulla handling. Till exempel måste våra yttre handlingar (allmosegivande/fasta) överensstämma med vårt inre sinnelag eller andliga verklighet (kärlek/måttlighet) för att kompensera våra laster och synder (girighet/frosseri) som har förlåtits genom omvändelsehandlingen i väntan på full timlig upprättelse. Vi förpassas temporärt till skärselden om vi har några utestående skulder att betala när vi dör. Bild-87 Förbarma dig över mig, o Gud, enligt din orubbliga kärlek; Utplåna mina överträdelser enligt din överflödande barmhärtighet. Tvätta mig grundligt från min missgärning och rena mig från min synd! För jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid framför mig. Endast mot dig har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon, så att du är rättfärdig i din mening och oskyldig i din dom. Psaltaren 51, 1-4 Timligt står vi fortfarande i skuld till Gud för våra brott mot honom och är skyldiga att gottgöra för efterskänkandet av våra skulder. Syftet med tillfredsställelse är att reparera det brott som erbjuds Gud och göra honom gynnsam för oss igen. En gottgörelsehandling kan bara vara tillfredsställande för Gud om det finns något smärtsamt och uppoffrande över den. Detta är vad som menas med kommutativ rättvisa, som tjänar till att göra för alla vad som rätteligen tillhör dem. När vi syndar mot Gud, förnekar vi honom vad han har högsta rätt till, nämligen vår kärlek och lydnad. Så att säga förlåt räcker inte för att återställa en balans av rättvisa i vår relation med Gud. Detta kräver att vi visar vår kärlek till Gud som vi har förnekat honom genom att göra det upp till Gud, så att säga. Genom att acceptera våra lidanden eller göra personliga uppoffringar och erbjuda dem till Gud vår "andliga dyrkan" som gottgörelse för våra brott mot honom, återställs rättvisan, eftersom smärtan eller förlusten motverkar den fåfänga njutningen av självisk vinning som är föremålet för våra synder. Smärta och lidande har inget andligt och återlösande värde om de skiljs från omvändelse. Omvändelsen är ofullständig om syndens timliga skuld förblir i vågskålen. Gud förlät David för hans dödssynder mord och äktenskapsbrott efter att han uppriktigt omvänt sig med ett botfärdigt hjärta och en förkrossad ande, vilket gjorde hans föreskrivna syndoffer värdigt. Men för att fullständigt kompensera hans överträdelser och återställa rättvisans rättvisa tog Gud livet av det barn som David blev havande i sin äktenskapsbryterska med Batseba för att ha mördat hennes man Uria: ett oskyldigt liv för oskyldigt liv, eller öga för öga. Och Gud tillät också våldtäkt av Davids fruar för hans äktenskapsbrott (2 Sam 12:9-10, 14, 18-19). Först då kunde Davids brutna förhållande till Gud helt och hållet ändras, förutsatt att han accepterade sin smärta och förlust som ett renande timligt straff för sina synder och utplånande av dem för att återställa rättvisans rättvisa i hans förhållande till Gud. Denna frid och försoning med Gud uppnåddes med tanke på Kristi förutsedda förtjänster i hans heliga mänsklighet och i förening med dem. Bild-88 Skärselden är därför inte en medeltida uppfinning av den katolska kyrkan. De forntida judarna, Paulus och Jesus erkände dess existens. Arkeologiska fynd och bevarade dokument från de tidiga kyrkofäderna och kristna författarna vittnar om den gamla katolska tron på detta övergångstillstånd efter döden för de troende som avgick. Därför är det väldigt viktigt för oss att offra och be för de döda för att släppa dem ur fängelset så snart som möjligt genom att hjälpa dem att betala det sista öret eftersom de inte längre kan förtjäna att återlösa nåd för sig själva. Under tiden erbjuder de stackars själarna i skärselden sina lidanden och böner för vår andliga nytta. De kan därmed förtjäna de faktiska nådegåvor vi behöver för att hjälpa till att upprätthålla rättvisans rättvisa mellan oss och Gud i våra liv, så att vi kan bedömas värdiga att gå direkt till himlen vid döden i och genom vår Herre och Frälsare Jesu Kristi förtjänster. Tidig helig tradition image_5722949_20201023_ob_638bd0_untitled-12 "Följaktligen går den troende, genom stor disciplin, som avstår från passionerna, till herrgården som är bättre än den förra, nämligen till den största plågan, och tar med sig karaktären av omvändelse från de synder han har begått efter dopet. Han torteras då ännu mer – ännu inte eller uppnår inte riktigt det han ser att andra har förvärvat. Dessutom skäms han också över sina överträdelser. De största plågorna tilldelas verkligen den troende. För Guds rättfärdighet är god, och hans godhet är rättfärdig. Och fastän straffen upphör under fullbordandet av försoningen och reningen av var och en, har de ändå mycket stor och bestående sorg som befinns värdiga den andra fållan på grund av att de inte är tillsammans med dem som har förhärligats genom rättfärdighet." St. Clemens av Alexandria, Stromata, 6:14 (Post A.D. 202) Bild-90 (1) "Den allegori om Herren som är ytterst klar och enkel i sin innebörd och som från första början bör förstås i dess klara och naturliga mening ... Återigen, om du skulle vara benägen att tillämpa termen 'motståndare' på djävulen, råds du av (Herrens) befallning, medan du är i vägen med honom, 'att göra även med honom en sådan överenskommelse som kan anses vara förenlig med kraven i din sanna tro. Den överenskommelse du har gjort med respekt för honom är att avstå från honom, hans pompa och ståt, och hans änglar. Detta är er överenskommelse i denna fråga. Nu måste den vänliga förståelse du måste utföra uppstå genom att du följer överenskommelsen: du får aldrig tänka på att få tillbaka något av det som du har avstått från och återställt till honom, så att han inte skulle kalla dig som en bedräglig man och en överträdare av din överenskommelse inför Gud domaren (för i detta ljus läser vi om honom, i ett annat avsnitt, som ' brödernas anklagare' eller helgon, där hänvisning görs till den faktiska praxisen för rättsligt åtal); och så att inte denna domare överlämnar dig till ängeln som ska verkställa domen, och han överlämnar dig till helvetets fängelse , ur vilket det inte kommer att bli någon uppsägning förrän den minsta ens av dina förseelser har betalats under perioden före uppståndelsen. Vad kan vara en mer passande känsla än detta? Vilken sannare tolkning?" Tertullianus, En avhandling om själen, 35 (210 e.Kr.) bild-108-1 "Ty om du på Kristi grundval har byggt inte bara guld och silver och ädelstenar (1 Kor.,3); Men också trä och hö och stubb, vad förväntar du dig när själen ska skiljas från kroppen? Vill du komma till himlen med ditt trä och hö och stubb och på så sätt orenar Guds rike; eller på grund av dessa hinder skulle du förbli utan och inte få någon belöning för ditt guld och silver och ädelstenar; Det är inte heller rättvist. Det återstår då att du är engagerad i elden som kommer att bränna de lätta materialen; Ty vår Gud kallas för dem som kan förstå himmelska ting en renande eld. Men denna eld förtär inte varelsen, utan vad varelsen själv har byggt, trä och hö och stubb. Det är uppenbart att elden förstör träet från våra överträdelser och sedan återlämnar belöningen för våra stora gärningar till oss." Origenes, Homilies på Jeremias, PG 13:445, 448 (AD 244) image_5722949_20201023_ob_5c5163_oipqm9ovhwt "Ty till äktenskapsbrytare beviljas till och med en tid av omvändelse av oss, och frid ges. Men jungfruligheten är därför inte bristfällig i kyrkan, inte heller tynar den härliga avsikten av kontinens bort genom andras synder. Kyrkan, krönt med så många jungfrur, blomstrar; och kyskhet och anständighet bevarar sin härlighets innebörd. Inte heller bryts avhållsamhetens kraft ner för att omvändelse och förlåtelse underlättas äktenskapsbrytaren. Det är en sak att stå för förlåtelse, en annan sak att uppnå ära: det är en sak, när man kastas i fängelse, att inte gå ut därifrån förrän man har betalat det yttersta; En annan sak på en gång att få lönen av tro och mod. Det är en sak, plågad av långt lidande för synder, att bli renad och länge renad av eld; en annan att ha renat alla synder genom lidande. Det är en sak, in fine, att vara i ovisshet till Guds dom på domens dag; en annan att genast krönas av Herren." Den helige Cyprianus av Karthago, Till Antonianus, Epistel 51 (55):20 (253 e.Kr.) Bild-93 "Sedan hedrar vi också minnet av dem som har somnat före oss, först patriarker, profeter, apostlar, martyrer, att Gud vid deras böner och förböner skulle ta emot vår bön. Sedan också på uppdrag av de heliga fäderna och biskoparna som har somnat före oss, och med ett ord från alla som under de senaste åren har somnat bland oss, i tron att det kommer att vara en mycket stor fördel för själarna, för vilka bönen framförs, medan det heliga och mest fruktansvärda offret framläggs . Och jag vill övertyga er med en illustration. För jag vet att många säger, vad är en själ som gynnas, som avviker från denna värld antingen med synder eller utan synder, om den firas i bönen? Ty om en kung skulle förvisa vissa som hade gett honom stängsel, och sedan de som tillhör dem skulle väva en krona och erbjuda den till honom på uppdrag av dem som straffas, skulle han inte bevilja eftergift av deras straff? På samma sätt väver vi, när vi erbjuder honom våra böner för dem som har somnat, även om de är syndare, ingen krona utan offrar Kristus som offrats för våra synder och försonar vår barmhärtige Gud för dem såväl som för oss själva. Kyrillos av Jerusalem, Kateketiska föreläsningar, 23:9,10 (ca 350 e.Kr.) image_5722949_20201023_ob_d3b596_oiprwf31ck6 "Den tjänare som känner till mästarens vilja och inte gör sig redo eller inte gör vad mästaren vill, kommer att bli slagen med många slag. Men den som inte vet och gör saker som förtjänar straff kommer att slås med få slag. Av alla som har fått mycket, kommer mycket att krävas; och från den som har anförtrotts mycket, kommer mycket mer att begäras." Lukas 12, 47-48 . image_5722949_20201023_ob_d95133_nte7bkkbc-1-1 Pax vobiscum https://youtu.be/adlntPoLV7o “Švedska teorija ljubavi”/”The Swedish Theory of Love”

(religionbioethicssociety.com)