KRUNICA SV MIHAELA

 SANKT JOSEF, JUNGRU MARIAS BRUDGUM Predikan hållen hos karmelitnunnorna i Glumslöv den 19 mars 2024 * * * * * * * Hur Sankt Josef, Jungfru Marias brudgum, fann sin plats är en historia utöver det vanliga, men är samtidigt något som i Guds försyn blivit till en gåva för oss alla: Inte på något ställe i evangelierna återges något som Josef har sagt. Ändå låter det glada budskapet oss få lära känna honom och den plats han givits. Så är fallet inte minst hos evangelisten Matteus som vi lyssnar till idag. I återgivandet av hur det förhöll sig med Jesu Kristi födelse, så framställs Josef inte endast som någon som fyller den praktiska rollen som Marias brudgum i den nya, heliga familjen, utan även som en andlig förebild, en rättfärdig man, som det står (jfr Matt 1:16,18–21,42a). Sankt Josefs liv utmärks framför allt av att vara fördolt för världen. Om vi vill omsätta det till vår tid kunde vi säga, utan önskan att bli känd. Det är så lätt hänt, även om vi som människor omvänt oss med avseende på vilket innehåll vi fyller vårt liv med, och så även kommit att börja tjäna Kristus och hans mysterium, att vi ändå inte omvänder oss så mycket med avseende på stilen vi lever. Men, att tjäna Kristus förutsätter också en omvandling till hans sinnelag, och det innebär normalt en konkret vandring att växa till alltmer också i detta. En fransk medbroder uttryckte det så här: ”Låt oss fråga oss själva: det ‘stjärnsystem’ som utvecklats i den katolska världen, verkar det inte som om det avlägsnar oss från den ödmjuke och fattige snickaren från Nasaret.” Det är lätt hänt, också när man arbetare för det goda, att man gör det lite grand för att bli skina inför andra människor, snarare än av Gud. Josef hjälper oss till något annorlunda, till att gärna tjäna i det fördolda, med ingen annan belöning än att vissheten att Gud är med oss och vi så ofta i all tysthet får bära hans mysterium, så stilla i vår famn. Sankt Josefs rättfärdighet utmärks vidare av hur han, så att säga, lever fördolt också för sig själv. Som människor så finns det i normala fall en god strävan efter en full transparens i tillvaron, efter en genomskinlighet i förhållande till oss själva, till andra och även till Gud. Men det är inte något som vi så där bara kan nå fram till av oss själva. Evangeliet visar oss hur det är Jesus Kristus, och endast han, som uppenbarar för människan vem hon är. Hans nåd är det som räddar från all själv-centrering och som förklarar tillvaron. Här är det lärorikt att betrakta hur Josef bemöter det dilemma hans ställs inför när han skall finna sin blivande familjeroll. Å ena sidan ville han inte vanära äktenskapet som gudomligt instiftad institution. Å andra sidan så var han säker på, även om han ännu inte kände Guds plan, att något skamligt eller opassande inte var förenligt med sin trolovades karaktär och person. Snarare än att i denna situation lösa pusslet på fel sätt, så förblev Josef i stället hellre i trons mörker. Denna hållning ”de-centrerar” i själva verket Josef ännu mer från sig själv, får honom att förlora sig själv än mer ur sikte, och gör honom ytterst sett ännu mer välbehaglig inför Gud. Helgonen känner vi igen, inte genom superkrafter, utan på deras överlåtelse. Liksom för att visa på att det inte beror på Josefs eget initiativ, inviger Herren honom i sin hemlighet medan han sover. Josef hjälper oss i vår hållning till att bli sådana förtrogna för vilka Herren upplåter sina hemligheter, också med avseende på vårt sammanhangs storhet och underbara betydelse. Slutligen möter vi Sankt Josef i det att han får bära Jesusbarnet i sin famn. I den kyrkliga konsten framställs det ofta fint hur han håller den lille Jesus i handen medan denne tar sina första steg eller gör sitt första arbete. Josef förblir riktad mot Jesus, han och hans tjänst liksom fördold i Jesu ansikte. Som Kristi tjänare och frälsningens redskap framhärdar han på detta sätt genom de osäkerheter och lidanden som den heliga familjen fick erfara. Också idag ber han för oss, vi som också både för gåvan att ta emot Jesus och glädjen att få tjäna honom. Att omfamna Jesus och hålla honom i handen, kan inte skiljas från att det också är han, Gud Immanuel, Gud med oss, Guds frälsning, JESUS, som fått sin ro och vila hos oss, håller oss i handen och leder oss fram. Josef hjälper oss att nu och för alltid få förbli ansikte mot ansikte med Jesus, medan också vi som följd av inkarnationen tjänar honom i varje kristligt och glädjefyllt ansvarstagande. Fastän Sankt Josef alltså främst kännetecknas genom sin tystnad och sin fördolda tillvaro så visar evangeliet ändå honom som en som har något viktigt att säga oss, en andlig förebild och beskyddare, värd att lära känna närmare och ta till sig… Tillsammans alltid med den allra saligaste Jungfrun Maria och alla helgonen hjälper han – Kyrkans universella skyddshelgon – oss nu dag för dag alltmer tillrätta hos Jesus Kristus och i hans Kyrkas mysterium! * * * * * * * Med tillönskan om en salig högtid & en vacker vandring in emot Påsken, P. Clemens Anslutande musiktips: ”Hexachordum Apollinis (Aria Tertia)”, av Johann Pachelbel (1653–1706) i framförande av Wim Winters: https://www.youtube.com/watch?v=z1zRvuBDqRU… Bild & bön: ”Chapelle Saint-Joseph Amiens” & ”Salut, gardien du Rédemptor”, kollage av Sr. Micheline Thérèse de Jesus OCDS https://www.facebook.com/micheline.tramp Texten är först publicerad, i något modifierad form, som betraktelse skriven för nättidskriften Kristen Livsgrund: https://www.kristenlivsgrund.se/den-helige-josef-en…/

https://www.facebook.com/photo?fbid=398736552951089&set=a.108890638602350