Holy Face of Manoppello: The Holy Face on the Netflix platform

Holy Face of Manoppello: The Holy Face on the Netflix platform: Photo by Paul Badde Millions of people – in over 190 countries around the world – were able to watch the documentary "Mysteries of ...

”Min dotter, säg att jag är Kärleken och Barmhärtigheten personifierade”, bad Jesus syster Faustina. Är barmhärtigheten inte ”kärlekens andra namn”, när denna ses utifrån sin djupaste och ömmaste aspekt, i sin förmåga att ta sig an varje behov och särskilt i sin gränslösa förmåga att förlåta?…

Kristus har lärt oss att människan inte bara tar emot och erfar Guds barmhärtighet, utan att hon också är kallad att ”utföra barmhärtighet” mot andra: ”Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet” (Matt 5:7).

Heligförklaringen av syster Faustina antar en särskild vältalighet. Genom denna akt vill jag idag överlämna detta budskap till det nya årtusendet. Jag överlämnar det till alla människor så att de allt bättre skall lära känna Guds sanna ansikte och sina bröders sanna ansikte. Kärleken till Gud och kärleken till bröderna är oskiljaktiga, så som Johannes första brev påmint oss om: ”Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud” (5:2). Denna kärlek kan man bara lära sig i Guds skola, i värmen från hans kärlek. Genom att fästa blicken på honom och göra oss samstämda med hans fadershjärta blir det möjligt för oss att se på våra bröder med nya ögon och med en hållning av tacksamhet och villighet att dela med oss. Allt detta är barmhärtighet!

(Ur Johannes Paulus II:s predikan vid syster Faustinas heligförklaring)

”Allraheligaste Treenighet, jag förlitar mig på din gränslösa Barmhärtighet. Gud är min Far och följaktligen har jag som hans barn alla rättigheter att ta hans gudomliga Hjärta i anspråk… Jag förstår inte hur man kan annat än lita på honom som förmår allt. Allt är till genom honom och ingenting existerar utan honom. Han, Herren, skall varken tillåta eller bifalla att de som satt all sin lit till honom kommer på skam.”

Denna kärlekssång, som vällde upp ur hjärtat på henne som vi alltsedan den 30 april 2000 kan kalla ”den heliga Faustina”, ger en god illustration av denna barmhärtighetens outtröttliga apostel och hennes liv.

Till det yttre tycks Helena Kowalskas levnadshistoria likna många polska ordenssystrars under förra hälften av 1900-talet. Hon föddes den 25 augusti 1905 som det tredje av tio barn i en kristen småbrukarfamilj i närheten av Swinice. Som tjugoåring trädde hon efter många svårigheter in hos Vår Fru av Barmhärtighetens systrar i Polen. Eftersom hon saknade hemgift mottogs hon som leksyster och arbetade i tur och ordning i köket, i trädgården och som portvaktssyster i de olika ordenshus hon sändes till. Hennes hälsa försämrades snabbt, men den tuberkulos hon ådragit sig upptäcktes mycket sent, och syster Maria Faustina led svårt under sina sista år, då hon också upprepade gånger temporärt måste lämna sitt kloster för att vistas på sanatorium. Hon avled i Krakow den 5 oktober 1938 vid just fyllda 33 år.

Under detta helt ordinära sken är den heliga Faustinas liv som hämtat ur Evangeliet, det är ett levande vittnesbörd om Jesu ord: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, ty jag har ett milt och ödmjukt hjärta, och ni skall finna vila”… ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare”…”Det är jag som har utvalt er” och vidare:”Var barmhärtiga som er Fader är barmhärtig.” Den ”lilla dagboken” som Faustina efterlämnade åt oss, och som hon på sin biktfaders uppmaning skrev i under hela sitt klosterliv, är i själva verket en oavlåtlig hymn till Guds barmhärtighet. Hennes rika inre liv vittnar om hur Gud i sin kärlek av ren nåd utvalde henne, och därigenom med hennes hjälp hos alla människor i vår tid vill inskärpa hur Guds outtömliga barmhärtighet alltid står till vårt förfogande om vi bara förtröstar på honom: ”Jag är alltigenom Kärlek och alltigenom Barmhärtighet”, sade Jesus till henne. ”En själ som förlitar sig på mig är salig, för jag tar själv vård om henne. Ingen synd, om den så vore den mest avskyvärda, kan få min Barmhärtighet att sina, ty ju mer man tar den i bruk, desto mer rinner den till. Jag är mer frikostig mot syndarna än mot de rättfärdiga, och det är för deras skull som jag utgjutit allt mitt blod. Må de alltså inte vara rädda för att närma sig mig. Allt som finns till vilar i min Barmhärtighets sköte, mycket tryggare än barnet i sin mors sköte.” Och som ett eko hör man tvärs igenom dagboken hur Faustina upprepar: ”Jesus, jag litar på dig”.

Samtidigt som Jesus på detta sätt lärde Faustina att ta emot hans barmhärtighet, förberedde han henne också för den mission han önskade anförtro henne: att sprida denna förtröstan på Barmhärtigheten ända till jordens gränser. ”I dag sänder jag ut dig med min Barmhärtighet till hela den plågade mänskligheten. Jag önskar hela den genom att trycka den till mitt barmhärtiga Hjärta.” I det syftet bad Jesus henne att låta måla en bild av honom med två strålar som gick ut ur hans Hjärta och med inskriptionen: ”Jesus, jag litar på dig”. Dessutom begärde han att Kyrkan högtidligt skulle instifta den Gudomliga Barmhärtighetens fest för första söndagen efter påskdagen (vilket skedde genom Johannes Paulus II under jubileumsåret 2000).

Om Jesus lärde Faustina den orubbliga tilliten till hans barmhärtiga kärlek, lät han henne också använda sig av samma barmhärtighet i hennes förhållande till sina närstående. ”Betrakta mitt Hjärta”, sade Jesus till Faustina, ”återspegla dess Kärlek i ditt. För att förkunna min Barmhärtighet för världen måste du själv vara helt upptänd av den. Var barmhärtig som jag är barmhärtig. Älska alla människor av kärlek till mig, så att min Barmhärtighet återspeglas i ditt hjärta.” Och Faustina bönföll liksom i samma tonart: ”Herre Jesus, omdana mig helt och hållet i din Barmhärtighet! Gör mina ögon barmhärtiga så att jag aldrig dömer efter det yttre skenet och är misstänksam mot någon, utan att jag i alla själar ser det vackra som de har. Gör mina öron barmhärtiga, alltid lyhörda för mina bröders behov och aldrig tillslutna för deras anrop. Gör min tunga barmhärtig så att jag aldrig talar illa om någon, utan att jag för alla har ord av urskuldande och upprättelse. Gör mina händer barmhärtiga och fulla av nästankärlek…. Gör mina fötter barmhärtiga… Gör mitt hjärta barmhärtigt och öppet för varje lidande… Må din Barmhärtighet kunna finna vila i mig, Herre!”

Likt den heliga Thérèse av Jesusbarnet och i enlighet med vad Jesus själv yrkade på, skattade Faustina det andliga barnaskapets anda högre än allt annat. Han sade till henne: ”Framför allt älskar jag enkelheten. Trots min storhet har jag bara mitt umgänge med de helt små. Jag vill alltid se dig som ett litet barn. Var enkel, och be om allt som du önskar…” Och Faustina jublade under de sista månaderna av sitt liv: ”Som det barn jag är, har jag mycket väl förnummit att allt som den himmelske Fadern äger tillhör mig!”

”Jesus, jag litar på dig!”, så lyder den kärleksfulla bön som den heliga Faustina efterlämnat åt oss. Må vi, i Johannes Paulus II:s efterföljd och på hans uppmaning, ”med förtröstan kunna överlämna oss i Jesu vår ende Frälsares händer, så att vi ”i samklang med hans Hjärta blir skapare av Kärlekens nya civilisation”.

Det är just därför att det finns synd i den värld som ”Gud älskade så att han gav den sin ende Son”, som Gud, han som ”är kärlek”, inte kan uppenbara sig på annat sätt än som barmhärtighet. Detta svarar inte endast mot den djupaste sanningen i den kärlek som Gud är, utan också mot människans hela inre sanning och sanningen i den värld som är människans timliga hemland.

Som en fullkomlighet hos den gränslöse Guden, är barmhärtigheten i sig själv också gränslös. Gränslös och outtömlig är därför även Faderns beredvillighet att ta emot de förlorade barn som återvänder hem till honom. Gränslös är den beredvillighet och makt att förlåta som ständigt flödar fram ur det oförlikneliga värde som ligger i Sonens offer. Ingen mänsklig synd kan få överhand över denna kraft eller begränsa den. Från människans sida kan den bara begränsas genom en brist på god vilja, brist på beredvillighet till omvändelse och bot, dvs. genom en hårdnackad förstockelse som motsätter sig nåden och sanningen, i synnerhet inför vittnesbördet av Kristi kors och uppståndelse.

Det är därför som Kyrkan förkunnar och kallar till omvändelse. Att omvända sig till Gud innebär alltid att upptäcka hans barmhärtighet, den kärlek som är tålmodig och god så som bara Gud, Skaparen och Fadern, kan vara det, den kärlek som ”vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader” till sina yttersta konsekvenser är trofast mot i historien om hans förbund med människan, ända till korset, till hans Sons död och uppståndelse. Omvändelsen till Gud är alltid en frukt av att människan återvänt till Fadern, till honom som är rik på barmhärtighet.

(Utdrag ur påven Johannes Paulus II:s encyklika Dives in misericordia – ”Rik på barmhärtighet”)

Ur Le Messager de Marie Reine Immaculée, juli 2005

Karmel 2006:2 God's infusion in acts – Part 1

Jesus, rest your gaze upon me, prepare my soul to receive the kiss of your union, cleanse me. May we live this prayer together, united in every way, in body, in soul, in love and in free will. May this encounter between love created and Love uncreated be a source of Life for all. In this way, hidden in your Love, all the created dissolves in the ardent fire of Love uncreated. Amen. FIAT.

"And I will lead the blind in a way that they know not, (...) I will turn the darkness before them into light” (Is, 42:16)

Passage from “Book of Heaven” by Luisa Piccarreta, the Little Daughter of the Divine Will – 3 March 1927 – first section

The creature in whom the Divine Will reigns calls God to operate together with her. The offering of one's actions to God purifies them.

I was offering my little acts as homage of adoration and of love to the Supreme Volition, and I thought to myself: “But, is its really true 

that whatever the soul who does the Divine Will does, 

God Himself does? 

What glory can He receive – after I have offered to Him my little work and everything I may do – from coming to do it together with me?”

And my sweet Jesus, moving in my interior, told me: 

“My daughter, don't you feel Me within you, as I follow your acts? 

Indeed, wherever My Will reigns, 

all things, 

even the most little and natural, 

convert into delight 

for Me and for the creature, 

because they are the effect of a Divine Will reigning in her, 

that cannot issue from Itself even a shadow of unhappiness. 

Even more, you must know that, 

in Creation, 

Our Supreme Fiat established all the human acts, 

investing them with delight, with joy and with happiness. 

So, work itself was to be of no burden for man, 

nor give him a shadow of tiredness, 

because, by possessing My Will, 

he possessed the strength that never tires and never fails.

“See, created things also are symbol of this. 

Does the sun perhaps tire of always giving its light? Certainly not. 

Does the sea tire of murmuring continuously, of forming its waves, of nourishing and multiplying its fish? Certainly not. 

Do the heavens tire of remaining always stretched out, or the earth of flowering? Certainly not. 

But why do they not get tired? 

Because in them there is the power of the Divine Fiat, 

that has the strength that is never exhausted. 

Therefore, all the human acts enter the order of all created things, 

and all of them receive the mark of happiness: 

the work, the food, the sleep, the word, the gaze, the step – everything.

“Now, as long as man remained in Our Will, 

he remained holy and healthy, full of vigor and of untiring strength 

– capable of enjoying the happiness of his acts, 

and of delighting He who gave him so much happiness."

Let us pray

 (Prayer of infusion in the Divine Will)

I am nothing! God is All… Father, I love you!

O Divine Will, come think with my mind,

O Divine Will, come flowing in my blood,

O Divine Will, come breathe in my breath,

O Divine Will, come and beat in my heart,

O Divine Will, come and look through my eyes,

O Divine Will, come and listen with my ears,

O Divine Will, come and talk with my voice,

O Divine Will, come and move through my movements,

O Divine Will, come and watch over my sleep and teach me while I rest

O Divine Will, come and suffer through my suffering, so that my soul

consumed and merged with You, may be a crucifix living for the Glory of the Father,

O Divine Will, come and pray within me and receive this prayer as mine.

Add the prayers the world, to give the Father the Glory that all creatures owe Him.

O Divine Will, come and infuse me with Most Holy Mary's faith, so that I may believe in You like Her,

O Divine Will, come and infuse me with Most Holy Mary's hope, so that I may hope in You like Her,

O Divine Will, come and infuse me with Most Holy Mary's charity, so that I may love You like Her,

O Divine Will, come pray and adore like Jesus in His Divine Humanity.

Come, O Divine Will, You know how to multiply our actions to infinity, come offer in me the Holy Sacrifice of the Cross, as if everyone had attended.

Come and distribute to all the fruits of this Divine Sacrifice, to grant salvation to all.

Amen. FIAT

Let us continue our prayer: (click “Pray”)

Act of Spiritual Communion (by Mgr Raymond Centène)

Lord Jesus, I firmly believe that You are present in the Holy Sacrament of the Eucharist. I love You more than anything and I desire You with all my soul.

“My body longs for you, like a dry, weary land without water.” (Psalm 62)

I want to receive You today with all the love of the Virgin Mary, with the joy and the fervor of the Saints.

Since I am prevented from receiving You sacramentally, come at least spiritually to visit my soul.

In this time of absence, may this Eucharistic fast to which I am subjected bring me in communion with Your sufferings, especially with the feeling of abandon that You felt on the Cross when You cried out: “My God, my God, why have you forsaken me?”

May this sacramental fast bring me in communion with the sentiments of Your Most Holy Mother and of St Joseph when they lost You in the temple of Jerusalem; with the sentiments of Your Holy Mother when she received You, lifeless, at the foot of the Cross.

May this Eucharistic fast bring me in communion with the suffering of Your mystical Body, the Church, throughout the world where persecution, or the absence of priests, are obstacles to sacramental life.

May this Eucharistic fast bring me to understand that the Eucharist is an over-abundant gift of Your love and not a given for my spiritual comfort.

May this Eucharistic fast be a reparation for all the times when I received you with a heart that was badly prepared, cold, indifferent, without love nor thanksgiving.

May this Eucharistic fast ever increase my hunger to receive You truly and substantially in Your body, Your blood, Your soul and Your divinity when the circumstances will allow me.

And until then, Lord Jesus, come to visit us spiritually through Your grace to strengthen us in our trials. Maranatha, come Lord Jesus.