KRUNICA SV MIHAELA

 Lesningsgudstjenesten

Den 30 december 2023, lørdag 30 december Gud, kom meg til hjelp Herre, vær snar til frelse. Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd. Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!) Hymne Klinge skal et jubelkor av Guds kirkefolk på jord og av himmelhæren stor for barnet som er båret av Maria. Refreng: Han er her som varslet er av Gabriel. Eia, eia. Nå er Herrens ord blitt kjød, lys i mørke, liv i død. Halleluja! Evig ære være Gud: En Frelser er oss født i dag! Fred på jord, i mennesker Guds velbehag! „Gud med oss“ er nå hans navn: Immanuel. Han er kommet, som ble meldt av Gabriel. Sion, syng din konges pris: Han har bragt deg paradis! Syng din sang på englers vis om barnet som er båret av Maria! Refreng: Han er her som varslet er av Gabriel. Eia, eia. Nå er Herrens ord blitt kjød, lys i mørke, liv i død. Halleluja! Evig ære være Gud: En Frelser er oss født i dag! Fred på jord, i mennesker Guds velbehag! „Gud med oss“ er nå hans navn: Immanuel. Han er kommet, som ble meldt av Gabriel. Ant. 1 Sannhet skal spire frem av jorden, rettferdighet bøye seg ned fra himmelen. Psalm 85 Vår räddning är nära Genom vår Frälsares nedstigande till jorden välsignade Gud sitt land (Origenes) Herre, du var en gång nådig mot ditt land, * du återupprättade Jakobs hus. Du förlät ditt folks missgärning, * du överskylde all deras synd. Du lät din förgrymmelse fåra * och dämpade din glödande vrede. Så vänd dig nu åter till oss, Gud, vår frälsare, * och upphör med din förtörnelse mot oss. Vill du vredgas på oss för evigt * och låta din vrede vara från släkte till släkte? Vill du inte åter ge oss liv, * så att ditt folk får glädjas i dig? Herre, låt oss se din nåd, * och ge oss din frälsning. Jag vill höra Guds ord, ty Herren talar frid till sitt folk och till sina fromma, * må de då inte vända åter till dårskap. Ja, hans frälsning är nära dem som fruktar honom, * och hans ära skall bo i vårt land. Godhet och trofasthet skall mötas där, * rättfärdighet och frid skall kyssas, trofasthet skall växa upp ur jorden * och rättfärdighet blicka ned från himmelen. Herren skall ge oss goda gåvor, * och vårt land skall ge sin gröda. Rättfärdighet skall gå framför honom, * frälsning skall följa i hans spår. Ara vare Fadern och Sonen och den helige Ande, * nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Ant. 1 Sannhet skal spire frem av jorden, rettferdighet bøye seg ned fra himmelen. Ant. 2 Miskunn og sannhet går frem for ditt åsyn, Herre. Salme 89 Herrens miskunn mot Davids hus Gud bar oppreist en av Davids rett som han har lovet: Jesus Frelseren (Apg 13,22.23) I Om Herrens nådegjerninger vil jeg synge til evig tid, * forkynne din trofasthet fra slekt til slekt. Jeg sier: „Din miskunn bygges opp til evig tid, * i himmelen grunnfester du din troskap." „Med min utvalgte sluttet jeg en pakt, * svor David, min tjener, en ed. Jeg har grunnfestet din ætt til evig tid. * Jeg bygger den en trone fra slekt til slekt." Himlene priser din herlighet, Herre, * din trofasthet i de helliges forsamling. Hvem er Herrens like i det høye? * Hvem er som han blant guder? En skremmende Gud i de helliges råd, * fryktelig for alle som kommer ham nær. Herre, hærskarenes Gud, hvem er som du? * Styrke og trofasthet omgir deg. Du mestrer havets krefter, * du stiller bølge og brenning. Du knuste Rahab som en fallen kriger, * dine fiender spredte du med din sterke arm. Din er himmelen, din er jorden. * Du har grunnfestet jorden og alt den rommer. Alt har du skapt fra nord til syd, * Tabor og Hermon fryder seg over ditt navn. Din arm er veldig, din arm er sterk, * din høyre hånd er løftet. Rettferd og rett er din trones grunnvoll, * nåde og sannhet går frem for ditt åsyn. Salig det folk som kan synge din lov. * De skal vandre i ditt åsyns lys. I ditt navn skal de juble hele dągen. * De roser seg av din rettferd. For du er deres styrke og pryd. * Ved din godhet gir du oss kraft. Til Herren er viet vårt skjold, * vår konge til Israels hellige. Ære være Faderen og Sønnen * og den Hellige And, som det var i opphavet, så nå og alltid * og i all evighet. Amen. Ant. 2 Miskunn og sannhet går frem for ditt åsyn, Herre. Ant. 3 Han skal rope til meg: Du er min Far. Halleluja, Halleluja! II Den gang talte du i et syn, * og du sa til dine venner: „Jeg har kronet en helt, * reist opp en ung mann av folket. Jeg har funnet David, min tjener, * jeg har salvet ham med hellig olje. Min faste hånd skal være ham nær, * og min arm skal gjøre ham sterk. Han skal ikke lures av fiendens list, * nidinger skal ikke knuge ham ned. Jeg skal knuse hans motstander for hans øyne * og slå enhver som hater ham. Min trofasthet og min miskunn skal følge ham, * i mitt navn skal han finne sin styrke. Jeg lar hans velde nå til havet, * hans makt til elvene i øst. Han skal si: Du er mm far, * min Gud, min frelses klippe. Og jeg skal gjøre ham til min førstefødte, * den høyeste blant jordens konger. Min trofasthet mot ham vil jeg evig bevare, * min pakt med ham skal stå fast. Hans ætt skal bestå til evig tid, * og hans trone så lenge himmelen er til.“ Ære være Faderen og Sønnen * og den Hellige And, som det var i opphavet, så nå og alltid * og i all evighet. Amen. Ant. 3 Han skal rope til meg: Du er min Far. Halleluja, Halleluja! Første lesning Kol 1:15-2:3 Jesus Kristus er den usynlige Guds bilde, all skapnings førstefødte; for i ham var det alt ble skapt, i himmelen og på jorden, de synlige som de usynlige ting, - om det så er de ,tronende vesener' eller ,herskere', ,makter' eller ,myndigheter', - ved ham og for ham er alt blitt til. Han er før alt og alt består ved ham. Og han er også hodet for Legemet, for Kirken: Han er dens opphav, den førstefødte av de døde, - for i alle ting skulle han ha forrangen, - i ham ville Gud at hele Fylden skulle ta bolig, og gjennom ham all skapning forsones og høre ham til - ja, alle ting, de jordiske som de i himmelen - idet fred ble stiftet ved blodet fra hans kors. For også dere, som før var fremmede for Gud og fiendtlig sinnet mot ham, onde som deres gjerninger var, - dere har han nå bragt forsoning, gjennom Kristi død som menneske i kjøtt og blod: hellige skal dere stå frem for ham, uten plett og lyte - om dere bare blir stående i troen, rotfestet og grunnfestet, uten å la dere rokke i det håp som evangeliet bringer - det evangelium som dere har hørt, som er blitt forkynt for hver skapning under himmelhvelvet, og som jeg, Paulus, er blitt tjener for. Nå gleder jeg meg over det jeg har å lide for deres skyld; det som ennå gjenstår av Kristi trengsler, utfyller jeg selv med dem jeg må bære på min egen kropp, til beste for hans legeme, Kirken. Dens tjener er jeg blitt, i kraft av det oppdrag som Gud har gitt meg: A la hans ord få utfolde seg fullt ut blant dere - det mysterium som har vært skjult fra tidenes og slektenes opphav av, men som nå er åpenbart for hans hellige. Ja, han har villet la dem se mysteriet, utfoldet i all sin rikdom blant folkene: Kristus blant dere, håpet om herligheten! Og ham er det vi forkynner. Så appellerer vi også til alle, og lar hver og en få del i den fulle visdom, for å kunne fremstille hver enkelt for Gud som fullvoksen i Kristus. Og det er for dette mål jeg strever og kjemper, båret av kraften fra ham som utfolder sin styrke i meg. Ja, for jeg vil at dere skal vite hvilken kamp jeg må kjempe for dere og for dem i Laodikea, og for så mange andre som aldri har sett meg for sine øyne. Jeg vil at de skal bli styrket i sitt indre, bli knyttet sammen i kjærligheten, og få en alt klarere og rikere innsikt, så de når frem til full erkjennelse av Guds mysterium, det vil si, av Kristus. For i ham er alle visdommens og kunnskapens skatter skjult. Responsorium Kristus er hode for legemet, for Kirken; den førstefødte av de døde, + så at han i ett og alt skulle være den fremste. Han er før alt, og alt består i ham, + så at han i ett og alt skulle være den fremste. Annen lesning Fra den hellige Hippolyts „Gjendrivelse av alle vranglærer". Ordet blitt kjød guddommeliggjør mennesket Hør, alle mennesker, slik er den tro vi har: vi lar oss ikke forføre av tomme ord, heller ikke lar vi oss rive med av hjertets ustadige følelser, ikke lar vi oss bergta av veltalenhetskunst, men ord som er uttalt med guddomskraft, viser vi ikke fra oss. Og det var dette Gud gav sitt Ord befaling om å gjøre. Og Ordet talte, og hans ord fikk mennesket til å vende om fra ulydighet, ikke tvunget av nødvendighet som til et nytt slaveri, men ved å kalle til frihet ved frivillig valg. Det var dette Ordet Faderen sendte i de siste tider, for han ville ikke lenger tale gjennom noen profet, slik at man skulle måtte nøye seg med gjetninger angående en som ble forkynt ved dunkle utsagn. Nei, nå ville han selv vise seg, for at verden ved å se skulle bli beskjemmet, ikke på grunn av noe påbud gjennom en profets munn, heller ikke ved skremmende englesyn i sjelens indre, men ved å se at han det var blitt tale om, selv var til stede. Vi vet at han tok kjød av Jomfruen, bar det gamle menneske i seg og dannet det på nytt. Vi vet at dette mennesket er eltet av samme deig som oss, for var det ikke slik, var det til fånyttes vi fikk befaling om å etterligne vår lærer. Dersom dette menneske var av et annet vesen enn vårt, hvilken hensikt skulle det ha å befale meg, svak som jeg er av natur, å gjøre som ham, og i hvilken forstand skulle han kunne sies å være god og rettferdig? Men for at man ikke skulle tro at han var forskjellig fra oss, utsatte han seg for tretthet, for sult og tørst, han fant hvile i søvnen, han motsatte seg ikke lidelsen, underkastet seg døden og åpenbarte oppstandelsen. I alt dette ofret han det mennesket han var, slik at du ikke skal bli nedslått når du lider, men bekjenne at du er et menneske, og venter på det du dermed har i utsikt. Når du har lært den Gud å kjenne som virkelig er til, vil du få et legeme som er udødelig og uforgjengelig, sammen med sjelen. Du skal få himmelriket i eie, du som kjente himmelens Konge mens du levde på jorden; du skal bli Guds lærling og Kristi medarving. Ikke skal du være slave under begjær eller lidelser eller sykdom, for du er blitt Gud. De lidelser du måtte tåle som menneske, de ble gitt deg nettop fordi du er menneske; alt det som følger med å være Gud, det har Gud lovet å gi deg når du er blitt gjort til Gud, etter å ha blitt født udødelig. Det er dét det betyr, dette uttrykket: „Kjenn deg selv“, nemlig å kjenne Gud som har skapt deg. A kjenne seg selv er å kjennes av ham som har kalt deg. Ligg ikke i strid med hverandre, mennesker, nøl ikke med å omvende dere. Kristus er Gud over alle ting, og han befalte å vaske bort synden fra menneskene og gjorde det gamle mennesket nytt. Det han i skapelsens morgen kalte sitt avbilde, viste han ømhet gjennom sitt bilde. Dersom du lyder hans høytidelige bud, og blir en god etterligner av ham som er god, skal du æres av ham som hans like. For Gud er ikke fattig, han som gjorde også deg til Gud, til sin ære. Responsorium Ordet ble kjød og tok bolig iblant oss. Og hans herlighet har vi sett, + den herlighet som en enbåren sønn har fra sin far, full av nåde og sannhet. Han ble synlig på jorden og tok bolig blant menneskene. Og hans herlighet har vi sett, + den herlighet som en enbåren sønn har fra sin far, full av nåde og sannhet. Bønn Allmektige Gud, la det mysterium at din Sønn ble menneske frigjøre oss, som fremdeles treller under syndens åk. Ved ham vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.

Öppna

Du har skickat

norveska elita kakvi mi sveda

Öppna

Du har skickat

Den helige motpåven (!) Hippolyt (-235) Högtidlighållande: 13 augusti Sankt Hippolyt var den förste motpåven, men också den ende motpåven som helgonförklarades. Detta var möjligt eftersom han försonade sig med kyrkan igen före sin död. Han kom från det grekisktalande Österlandet, troligen från Mindre Asien eller Alexandria. Han kom till Rom och prästvigdes under påven Victor I:s pontifikat. Han var en man av grekisk filosofisk kultur och hade särskilt studerat den helige Irenaeus av Lyon, men också 1:a århundradets apologeter trons försvarare). Han arbetade som präst och lärare i Rom och var en av de viktigaste grekiskspråkiga författarna i den romerska kyrkan under 100-talet, men också en ledande presbyter och den viktigaste intellektuelle i Rom. Hans volymer kan jämföras med Origenes' i bredd, om än inte i djup. Origenes var den tidens främste grekiske teolog (död 254), och Hippolyt höll en predikan för honom år 212. Den mest kända av Hippolyts skrifter är Philosophumena, där han vederlägger några gnostiska teser som kätterska och blandade med hedniska källor. Han skrev också det äldsta kända verket inom biblisk exegetik (=tolkning), en kommentar till Daniels bok (202-204). Han skrev också ett antal polemiska och dogmatiska skrifter, såsom en avhandling om Antikrist (ca 200) och en vederläggning av alla kätterier (efter 220). Han skrev också historiska verk, främst en krönika, Världens historia från Adam till år 234. Dessutom skrev han oräkneliga predikningar och böcker om liturgi. Den lärde engelsmannen Dom Hugh Connoly har visat att Hippolyt var upphovsman till det verk som tidigare kallades "Egyptiska kyrkoorden", numera känt som "den apostoliska traditionen". Det är en mycket värdefull källa till kunskap om de kristnas tillbedjan, disciplin och sedvänjor i början av 100-talet i Rom, och beskriver den tidens dop- och eukaristiritualer i Rom. Även om detaljerna i hans liv och verk är omgärdade av stor osäkerhet, är det tydligt att Hippolyt under påven Victor I (189-199) hade stort inflytande i Roms prästerskap. Han var ambitiös, oförsonlig och sträng i disciplinära frågor och blev rasande när Viktor I:s efterträdare Zephyrinus (199-217) gjorde den före detta slaven Callistus, som Hippolyt både ogillade och föraktade, till sin högra hand, och var snabb att stämpla dem båda som modalister inom kristologin. Han var själv en ivrig förespråkare för Logos-teologin, som behandlade Ordet som en hypostasis eller person skild från Fadern, och kritiserades i sin tur av dem som en diteist. När Callistus I (217-222) valdes till påve var bägaren full för Hippolyt. Han föraktade den nye påven på grund av hans slavbakgrund, och när han också betraktade honom som kätteri lät han sig traditionellt väljas till motpåve av en liten schismatisk grupp år 217. Han blev därmed den förste motpåven i kyrkohistorien. Han behandlade Callistus som en sektledare som var lika bristfällig i sin teologi som slapphänt i disciplinära frågor. Den ödesdigra schismen fortsatte under Callistus efterträdare Urban I och Pontianus, som Hippolyt också bekämpade. Men när Maximinus Thrax blev kejsare i mars 235 började han slå till mot kyrkans ledare. Hippolyt och Pontian arresterades och dömdes till att deporteras till gruvarbete på Sardinien, den ökända "de dödas ö", där de snart dukade under för de omänskliga förhållandena. Man tror att de försonades antingen i fängelse i Rom eller på Sardinien före sin död. Pontianus abdikerade, och Hippolyt drog tillbaka sina anspråk på biskopsstolen och utfärdade en uppmaning till sina anhängare om enhet i kyrkan. Påven Fabianus lät återbörda båda kropparna till Rom, där de högtidligt begravdes den 13 augusti 236 eller 237. Sankt Hippolyt "Presbyter" på en kyrkogård uppkallad efter honom på Via Tiburtina. Eftersom Hippolyt skrev på grekiska och den romerska kyrkan nu var helt latiniserad, försvann de flesta av hans verk och hans minne glömdes bort eller förvanskades till oigenkännlighet. Både Eusebios och Hieronymus framställer honom som en produktiv författare och biskop, men känner inte till hans säte. En marmorstaty från 100-talet föreställer honom i en filosofs eller lärares dräkt och har en inskription med en (ofullständig) lista över hans verk. Den hittades nära Via Tiburtina 1551. den inrymdes i Vatikanbiblioteket av påven Johannes XXIII 1959. Ända sedan 100-talet har högtiden för Sankt Hippolyt firats den 13 augusti, och den anges i Liberias katalog år 354. Sankt Pontianus högtid firades först tillsammans med Sankt Hippolyt, men på 600-talet lades den till den 19 november. Efter kalenderreformen 1969 firas de igen tillsammans. Hippolyt var högt vördad i Rom, och hans namn finns i mässans kanon enligt den ambrosianska riten. Hippolyts fest firas i öst den 30 juni. Även om denna berättelse accepteras av de flesta forskare, har den på senare år blivit alltmer ifrågasatt. För det första har ett försök gjorts att beröva Hippolyt äran för några av de verk som vanligtvis tillskrivs honom. För det andra hävdas det att det inte finns några tillfredsställande bevis för uppfattningen att presbyter Hippolyt, den bittra kritikern av påven Callistus I, någonsin vigde sig själv till motpåve eller var identisk med den person som deporterades till Sardinien tillsammans med påven Pontianus. Diskussionen fortsätter. Påvlig serie - Referenser till källor - Sammanställning och översättning: Fr. Per Einar Odden - Senast uppdaterad: 1999-01-04 22:35

Öppna

Du har skickat

ojojoj on je bija antikrist on je to pisa danijel knjigu ca njega poslal sa ponte u sardiniju

Öppna

Du har skickat

SARDINIAOTOK je otok mrtvih

Öppna

Du har skickat

i SVETI je ali je intresantan ovaj najintresantnji u povijesti

Öppna

Du har skickat

gigante

Öppna

Du har skickat

grk orgina ovaj je zna vjeru

Öppna

Du har skickat

ima je CALLISTUS x rob za desnu ruku

Öppna

Du har skickat

i je radija rob u rudniku sardiniji ca su imali zlato sardiniji ili diabaza ?

Öppna

Du har skickat

mogu zamislit ga da je ta sardinija kako dalhalla svedska znas da ima veco vodopad nego u kanadi samo u dolini prekrasno je dalhalla prikazali su mali benji piva sa filaharmonicarima u vani pod onim pozornici JUST WOW !

Öppna

Du har skickat

svedska je prekrasna

Öppna

Du har skickat

samo kada zivit svedskoj si kako bartimeji domaslijepa

Öppna

Du har skickat

da u dalhalla pocinu odmor paradize znas da ima sve to je kako brioni

Öppna

Du har skickat

moras imati viziju

Öppna

Du har skickat

bi se narod potuka da zivi tu

Öppna

Du har skickat

znas da bili i danas radniki oni radu 3 vure naplatu 8

Öppna

Du har skickat

kako malo radu ti sveda ja sam mislia to su stranci ma kakvi

Öppna

Du har skickat

pravi sveda

Öppna

Du har skickat

znas ca reko john lundvik bija na tv da u london kamo mu svedanka zupnika zena ga dala osvajati je bilo 100 nat

Öppna

Du har skickat

kada roditelji selili växsjö öjersö samo 1 afrikan

Öppna

Du har skickat

on mobbani pa mora nesto pocinit da je najbolji

Öppna

Du har skickat

u atletici

Öppna

Du har skickat

i znas koja trenerica od svedanke najbolje nase mati

Öppna

Du har skickat

kako se zove ona koja skok

Öppna

Du har skickat

skola prekrasna izgleda kako banovski dvori hiza stara

Öppna

Du har skickat

kako je draga os ima tri minici sam i uci po svojoj staroj nonici

Öppna

Du har skickat

ona da dozivila 92 g samo te pogledala je rasplamsala svakoga srce

Öppna

Du har skickat

zato je zupnika zena bila

Öppna

Du har skickat

da u london ni moga zaspati roditelji nosili gramofon gori na stepenice moju sobu stevie wonder i just call to say i love you

Öppna

Du har skickat

i reko da 1 puta tata plako se kada ja se poliva u svedskoj kada selili doma u svedsku sa mlikom da buden izgledo vise kako svensk !

Öppna

Du har skickat

siromah dite da se polivas sa mlikom da izgledas vise kako svedanin

Öppna

Du har skickat

nesmimo se mobirati kako djeca niti odrasli za kulor !

Öppna

Du har skickat

Ko bo enkrat odbila naša zadnja ura, ko bo prenehalo utripati naše srce, bo za nas vse končano, tako čas zasluženja kot tudi čas, ko smo zasluženje izgubljali. Takšni, kot nas bo našla smrt, bomo prišli pred Kristusa sodnika. Naši prošnji klici, naše solze, naši vzdihi kesanja, ki bi še na zemlji osvojili Božje srce, ki bi mogli iz nas, s pomočjo zakramentov, iz grešnikov narediti svetnike, ta dan ne bodo vredni več nič; čas usmiljenja je mimo, zdaj se začne čas pravičnosti (Epist. IV, str. 876). När vår sista timme kommer, när vårt hjärta slutar slå, kommer allt att vara över för oss, både tiden för att tjäna pengar och tiden då vi förlorade att tjäna pengar. Precis som döden hittar oss, kommer vi att komma inför Kristus domaren. Vår vädjan kallar, våra tårar, våra ångersuckar, som kan vinna Guds hjärta på jorden, som med sakramentens hjälp kan göra oss syndare till helgon, den dagen kommer inte längre vara värd; barmhärtighetens tid är förbi, nu börjar rättfärdighetens tid (Epistus. IV, pt 876).

Öppna

Du har skickat

pase sa mojen izboru papa svetcom HIPPO af SARDINIA

Öppna

Du har skickat

Kolosserbrevet 2 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15) Bible Book List Font Size Passage Resources Hebrew/Greek Your Content Kolosserbrevet 2 Svenska Folkbibeln 2015 2 Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen. 2 Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade[a] i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. 4 Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep. 5 För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över. Kristus är trons grund 8 Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter[b] och inte på Kristus. 9 I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda[c], han som är huvudet över alla härskare och makter. 11 I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft[d], han som uppväckte honom från de döda. 13 Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 Han avväpnade[e] härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset[f]. I Kristus är friheten 16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten[g] är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av "ödmjukhet[h]" och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett[i] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne[j]. 19 Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor. 20 Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? 22 Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.

Öppna

Du har skickat

mora pisanje antimobbing

Öppna

Du har skickat

danijel i njegovi ucenici da ne niko te sasina da odes od svojih tradicija da ne postis i da posle ides na taj djavolski sasinanje hedonism i prezeranje i alkoholizm

Öppna

Du har skickat

dobre savjete priprema nove godine komunizma oni su za to anoreksija i bulimija